sätt upprörd, gned händerna mot varandra och gick försänkt i djupa tankar. Detta påminde sig Andrej Semjonovitj sedermera och drog sina slutsatser därav.
II.
Det skulle vara en svår uppgift att utgrunda de orsaker, som föranlett den halvt förryckta Katerina Ivanovna att föranstalta denna dårhusmässiga minnesfest. Tio rubel av de tjugofem hon erhållit av Raskolnikov hade strukit med.
Måhända höll hon det för sin plikt mot den avlidne att hedra hans minne på ett passande sätt, på det att alla grannarna och synnerligast Amalia Lippewechsel skulle veta, »att han alls inte var sämre än de, kanske till och med bättre», och »att ingen av dem ägde rättighet att rynka på näsan åt honom». Måhända var det också denna armodets stolthet, som haft inflytande på henne och som i följd av vissa bruk, vilka äro obligatoriska i vårt folkliv, locka många av de fattiga att anstränga sina sista krafter och utgiva den sista skärven för att ej bliva hånade av de andra.
Det är också mycket troligt, att Katerina Ivanovna vid detta tillfälle och just i detta ögonblick, då hon tycktes vara övergiven av hela världen, ville bevisa sina avskydda grannar, att hon ej allenast hade levnadsvett och förstod att vara värdinna, utan också att hon icke blivit uppfostrad till en så usel lott. Hon hade tvärtom erhållit sin uppfostran i en överstes fina, ja, man kunde till och med säga aristokratiska hus, och hon var ingalunda skapad att skura golv och tvätta barnens trasiga kläder.
Dylika paroxysmer av stolthet och fåfänga förekomma stundom hos de fattigaste och mest förtryckta varelser och ha en okuvlig makt över dem.
Katerina Ivanovna hörde emellertid icke till de förtryckta. Hon kunde visserligen nedslås av omständigheterna, men det var icke möjligt att undertrycka henne i moralisk mening, så att hon underkastade sig en annans vilja. Men Sonja sade sant då hon berättade, att hennes förstånd var rubbat. Man kunde väl ej med bestämdhet säga, om hon var vansinnig, men under det sista året hade hon lidit så mycket, att hennes själ blivit omtöcknad.
Många vinsorter funnos visserligen inte på bordet, men dryckesvaror hade hon dock anskaffat. Där fanns brännvin, rom och vin från Lissabon av den avskyvärdaste sort, men i tillräcklig mängd. Av matvaror funnos förutom kutja, den
