Lushin visade sig på tröskeln. Han såg på sällskapet med en sträng och forskande blick.
Katerina Ivanovna sprang honom genast till mötes.
III.
»Peter Petrovitj, ni får lov att beskydda mig!» utropade hon. »Säg denna dumma varelse, att hon inte på ett sådant sätt får behandla en fin dam, som råkat i olycka, annars finnes det väl rättvisa i världen ... Jag skulle själv gå direkt till generalguvernören. Hon skall kallas till ansvar ... Tänk på min fars vänskap, beskydda de faderlösa ...»
»Jag har aldrig haft den äran att känna er far, vilket ni mycket väl vet, och jag har inte den ringaste lust att blanda mig i edra evinnerliga strider med Amalia Ivanovna. Jag kommer i egna ärenden och önskar genast erhålla en upplysning av er styvdotter, Sofie ... Ivanovna ... heter hon ju. Tillåt mig därför komma in!»
Katerina Ivanovna stod som slagen av blixten. Hon kunde icke fatta, att Lushin ville förneka den gästfrihet hennes far visat honom. Sedan hon själv hittat på denna saga, trodde hon fullt och fast därpå. Peter Petrovitjs torra, affärsmässiga ton, som till och med hade en föraktlig och hotande anstrykning, förskräckte henne.
Alla de övriga hade blivit tysta. Man kunde se på honom, att det var en viktig orsak, som hade föranlett honom att infinna sig i ett sådant sammanrafsat sällskap och att följaktligen en viktig händelse förestod.
Raskolnikov, som stod bredvid Sonja, lämnade plats åt honom, men han låtsade sig icke känna igen honom. Ett par sekunder senare visade sig Lebesetnikov. Han blev stående på tröskeln och såg ut att vara förvånad och nyfiken. Det tycktes, som om han på en lång stund icke kunde begripa, vad som försiggick.
»Jag ber om ursäkt att jag stör, men jag kommer i anledning av en viktig angelägenhet och det gläder mig, att vittnen äro tillstädes», sade Peter Petrovitj. »Jag ber er, Amalia Lippewechsel, att såsom husets ägarinna åhöra mitt samtal med Sofie Ivanovna. Sofie Ivanovna», forfor han och vände sig till den förvånade och redan förskräckta Sonja, »en sedel på hundra rubel har försvunnit från bordet i min vän Lebesetnikovs rum strax efter er bortgång. Om ni på något sätt har reda på den och kan säga oss, var den finns, så försäkrar jag vid
