kunde anse det som en synnerlig barmhärtighet av den allsmäktige emot oss. Dunja är helt och hållet uppfylld av den tanken. Vi läto falla några ord därom för Peter Petrovitj. Men han svarade försiktigt och sade, att han naturligtvis behövde en sekreterare och att han självklart hellre ville ha en släkting än en främmande i sitt hus, såframt den vidkommande endast ägde den nödiga dugligheten till denna tjänst (som om det vore möjligt, att du icke skulle duga till det?). Men han yttrade ock ett tvivel om, huruvida dina studier skulle lämna dig tid att arbeta på hans kontor. Den gången stannade det därvid, men Dunja har sedan icke haft någon annan tanke. Hon är idel eld och lågor för saken och bygger stora planer att i en framtid få se dig taga del i Peter Petrovitj affär kanske till och med som kompanjon, så mycket mer som du ju också har valt den juridiska banan. Jag är alldeles av hennes mening, Rodja, och delar alla hennes planer och förhoppningar. Allt talar ju för sannolikheten av, att det skall så inträffa, det vill säga, om Peter Petrovitj icke oförmodat skulle sätta sig däremot. Han känner dig ju ännu ej. Men Dunja är alldeles övertygad om, att hon skall kunna uppnå allt genom sitt inflytande hos sin man. Naturligtvis ha vi noga aktat oss att pladdra om våra planer för Peter Petrovitj; framför allt ha vi varit tysta med vårt hopp om, att du skulle bliva hans kompanjon.
Han är en mycket nyktert tänkande människa och skulle helt säkert upptaga det tämligen kyligt, om vi kommo med dylika fantasier till honom. Lika litet har varken Dunja eller jag sagt ett levande ord till honom om, att vi hoppas, han skall vara dig behjälplig och understödja dig med penningar, till dess du slutat dina studier vid universitetet. Vi ha icke talat därom, först emedan det naturligtvis följer av sig självt och därför att han säkert skall tillbjuda oss det utan att vi behöva spilla ett ord därpå. (Skulle han väl kunna neka Dunja det?) Du skulle ju dessutom kunna bliva hans högra hand på kontoret och behöver icke taga emot hans hjälp som en välgärning utan som din välförtjänta lön. På så sätt vill Dunja inrätta det och jag är fullkomligt ense med henne. För det andra ha vi icke talat med honom därom, för det jag vid eder förestående sammankomst helst om möjligt vill ställa dig på samma fot med honom. Då Dunja talade med värme om dig med honom, sade han, att man måste se med egna ögon och ändock se sig riktigt noga för, innan man kunde dana sig en mening om en människa. Han ville därför förbehålla sig att lära känna dig först, innan han lovade något bestämt vidkommande dig... Vet du vad, min dyre Rodja, det förekommer mig efter mogen överläggning, som jag i all händelse gjorde bäst i att efter
