Jag är på det hela taget upplagd för att språka. Säg mig, varför skulle jag inte vara öppenhjärtig? Varför skulle jag försmå kvinnorna, då jag är en vän av könet? Det är ändå ett slags sysselsättning.»
»Alltså har ni bara kommit hit för att vara lättsinnig!»
»Nå, vad mer, för mig må ni gärna kalla det så. Ni talar om lättsinne. Ja, jag tycker om, att man yttrar sig rakt på sak. I lättsinnigheten ligger ändå något verkligt, någonting som har stöd i vår natur och som inte bara finns till inom fantasien, något ... liksom evigt glödande kol i blodet ... Säg, är det inte också en sysselsättning?»
»Däri söker ni således ett angenämt tidsfördriv? Enligt min åsikt är det en sjukdom och det en av de farligaste!»
»Åh, är det er åsikt? Jag medger, att det kan vara en sjukdom liksom allt, som överskrider måttan ... och i det avseendet går man ofta för långt ... men för det första är det olika hos olika individer och för det andra är visserligen måttlighet i allmänhet något gott, ehuruväl den i grund och botten bara är beräkning ... men vad gör det? Om så inte vore, kunde vissa personer inte annat än skjuta sig en kula genom huvudet. Jag medgiver, att en ordentlig människa hellre borde ledsna ihjäl, men ...»
»Skulle ni vara i stånd att skjuta er?»
»Det felades bara!» sade Svidrigailov med en gest, som uttryckte avsky. »Vill ni vara så god och inte tala om dylika saker», tillade han utan någon slags tillgjordhet, varav alla hans föregående ord burit stark prägel. Hans ansiktsuttryck förändrades. »Jag måste erkänna min svaghet ... vad kan jag göra därvid ... för döden är jag rädd och tycker inte om att man talar därom. Vet ni väl, att till en del också jag är mystiker.»
»Ah! Marfa Petrovnas ande. Nå, hur är det, visar den sig ännu för er?»
»Ack! Åt fanders med den! Påminn mig inte därom», utropade han helt upprörd. »Nej ... låt oss hellre ... förresten ... hm! Ack, nu har jag inte tid längre, kan inte språka längre med er. Skada! Jag hade egentligen något att berätta er.»
»Är det kanske ett fruntimmer, som väntar er?»
»Ja, ett fruntimmer; ett oväntat tillbud ... nej, det var inte det jag ville tala om.»
»Nå, och det motbjudande i detta levnadssätt utövar inte mera något inflytande på er? Har ni redan förlorat all motståndskraft?»
»Åh, ni talar om kraft? hi, hi, hi! Jag får verkligen uttrycka min förvåning, ehuru jag anade, att ni skulle komma
