smutsigt och ohälsosamt. Han sov på en brits med en filt under sig och önskade ingen annan bekvämlighet.
Sonja skrev även helt öppenhjärtigt, att han i början varit förtretad över hennes besök, att han ogärna talat med henne och att han emellanåt behandlat henne med hårdhet; men att deras sammankomster slutligen blivit honom en vana, ja, nästan en nödvändighet, så att han, när hon varit sjuk, till och med längtat efter henne.
Varje söndag såg hon honom vid fästningsporten eller i vaktstugan, där han fick tillåtelse att vistas några minuter. Om söckendagarna besökte hon honom vid hans arbete i verkstäderna, vid tegelbruken i träskjulen vid floden Irtysch.
Om sig själv skrev Sonja, att det lyckats henne göra några bekantskaper i staden och skaffa sig några rekommendationer, att hon sysselsatte sig med handarbete, av vilket hon hade fullt upp, emedan det ej fanns någon modesömmerska i staden.
Hon omtalade ej, att Raskolnikov genom hennes mellankomst blev beskyddad av sina vaktare och att han ej fick så strängt arbete. Senare kom den underrättelsen till Dunja, att han höll sig på avstånd från alla, att fångarna tycktes hata honom och att han fått ett lidande utseende. Slutligen skrev Sonja i sitt sista brev, att han var farligt sjuk och låg på sjukhuset i fångarnas sal.
II.
Raskolnikov hade länge varit sjuk.
Men det var icke tukthuslivets fasor, icke arbetet, icke den usla födan, det avklippta håret eller den trefärgade dräkten, som kastat honom på sjuklägret. Arbetet var honom välkommet och efter kroppslig ansträngning kunde han njuta av några timmars sömn. Och vilken betydelse kunde födan ha för honom? Hans kläder voro varma och bojorna tyngde honom ej. Men skulle han kanske blygas över sitt korta hår och sin trefärgade tröja? För vem? Kanske för Sonja? Hon var rädd för honom och för henne behövde han således icke blygas.
Vad var det då? Han blygdes verkligen för Sonja, som han plågade genom det förakt han visade henne. Det var varken det klippta håret eller bojorna han blygdes över — men hans stolthet var sårad och orsaken till hans sjukdom var sårad egenkärlek. Huru lycklig skulle han ej varit, om han kunnat fördöma sig själv. Han skulle då med tålamod ha burit allt. Men ehuru han strängt bedömde sig själv, fann
440
