Hoppa till innehållet

Sida:Raskolnikov (Brott och straff).djvu/76

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

men den främmande började tala och han kom åter till besinning.

»Nå, vad står på, sover ni som en stock eller har någon slagit ihjäl er?... Fördömt!» mumlade han med dov röst. »Hör hit, Aljona Ivanovna, gamla häxa!... Lisaveta Ivanovna, ni obeskrivliga skönhet!... Öppna då!... Åh, de förbannade kvinnorna, sover ni då?»

Och ånyo ryckte han i fullt raseri kanske tio gånger i klocksnöret. Det var troligen en ansedd och nära bekant.

I samma ögonblick hördes korta, hastiga steg i trappan. Det kom någon. Raskolnikov hörde det icke genast.

»Är då ingen hemma?» ropade den senast ankomne högt och muntert, i det han vände sig till den andre, som ännu ryckte i klocksnöret. — »God afton, Koch!»

»Att döma efter rösten måtte det vara en mycket ung person», tänkte Raskolnikov plötsligt.

»Ja, det ska djävulen veta, jag har nästan ryckt bort låset», svarade Koch. — »Men hur känner ni mig?»

»Åh, varför skulle jag inte det? Senast i förrgår vann jag tre partier biljard av er efter varandra i Gambrinus.»

»Ah!»

»Hon är inte hemma således?... besynnerligt. Rätt dumt för övrigt. Vart har då väl den gamla käringen tagit vägen? Jag är här i en affär!»

»Jag med!»

»Nå, vad är att göra? Skola vi gå? Ack, och jag, som trodde, att jag skulle få pengar!» ropade den unge mannen.

»Visst gå vi! Men varför lovade hon då? Den gamla häxan bestämde själv timmen... jag gick en omväg. Jag förstår bara inte, vart tusan hon har tagit vägen? Hela året sitter hon där och torkar, hon har ont i benen, och nu på en gång går hon ut och går!»

»Kanske man skulle fråga gårdskarlen?»

»Vad då?»

»Vart hon har gått och när hon kommer tillbaka!»

»Hm, för tusan, fråga!... Hon går ju rakt av ingenstans»... och han ryckte ännu en gång i dörren. »Djävul’n anamma henne! Kom så gå vi!»

»Stanna!» ropade plötsligt den unge mannen — »se hit, ser ni, hur dörren ger efter, då man drar i henne?»

»Nå?»

»Det visar, att den inte är låst med nyckel utan inifrån med regel. Hör ni, hur regeln slamrar?»

»Begriper ni då ingenting? Det måste vara någon därinne! Om hon gått bort, så skulle dörren varit låst utvändigt med

76