Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1874 skrivelse 92 32.djvu/4

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
35
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 92.
24 Kap.


2 §.

Den som å annans skog eller mark olofligen svedjar eller verkställer torf eller ljungbränning, böte minst femtio, högst ett tusen riksdaler, eller straffes med fängelse.

3 §.

Hvar, som olofligen syrer, bläcker eller annorledes uppsåtligen skadar eller förstörer träd å annans skog eller mark, straffes med böter, högst ett tusen riksdale, eller fängelse, der ej gerningen, efter 19 kap., bör strängare straffas.

4 §.

Den, som å annans skog eller mark olofligen tillgriper växande, eller vindfäldt men ej torrt träd, eller tager gren eller annan del af sådant träd, varde, der ej värdet går öfver en riksdaler, straffad med böter, eller fängelse i högst sex månader.

Lag samma vare, om man å annans skog eller mark olofligen tager vidfälle, gren, ris eller annat sådant, som torrt och ej till bruk upphugget eller beredt är, eller ollon, nötter, växande gräs, torf eller dylikt, ändå att värdet stiger högre än här ofvan sägs.

5 §.

Färdas man å annans skog eller mark och varder, för skada å resetyg eller af annat ofall, nödgad taga något af växande träd eller annat, som i 4 § omtalas, gifve ersättning och vare från straff fri.

6 §.

Delegare i samfäld skog eller mark, som derå olofligen svedjar eller verkställer torf- eller ljungbränning, straffes efter ty i 2 § sägs. Säljer eller bortför han derifrån olofligen träd eller annat, som i 4 § nämndt är, eller missbrukar han eljest sin rätt i samfälligheten, straffes med böter, högst ett tusen riksdaler, eller fängelse.