Sida:Rd 1875 fk no 22 1.djvu/10

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
N:o 22 10 Lördagen den 3 April. e. m..

Ändrade straffbestämmelser för skogsåverkan. (Forts.)

helst då det deruti framstälda lagförslag utan anmärkning genomgått Högsta Domstolen, utan jag har endast ansett mig skyldig att utan afseende på de auktoriteter, som godkänt nämnda lagförslag, uttala min mening.

Jag kommer nu till den skiljaktighet, som förefinnes i sak mellan Utskottets och Grefve Sparres, af en annan reservant, Herr Caspersson, understödda förslag. Då Utskottet anser, att såsom stöld och snatteri bör betraktas tillgrepp af icke blott träd, utan äfven delar af träd, d. v. s. ris, gren, näfver, bark, löf eller bast, så hafva de båda reservanterne velat under kategorien stöld bibehålla bark, bast och näfver, men icke grenar, ris och löf. Således, om en person af ett träd olofligen tager bark, så skulle han blifva tjuf eller snattare, men om han hugger bort alla grenarne på trädet, endast åverkare. Det visar sig häraf huru svårt det är att lagstifta, då icke principer erkännas. Det har blifvit anmärkt, att man vid vissa högtidliga tillfällen tager löf och grenar för att dermed pryda sina hus, och att sådant tillgrepp icke bör anses såsom stöld eller snatteri, men härvid må anmärkas, att till dylika prydnader, åtminstone till julgranar, tagas vanligen växande träd, och tillgreppet skulle i allt fall enligt reservanternes förslag blifva stöld och snatteri.

Slutligen kommer jag till den af Herr Ribbing föreslagna redaktion af ifrågavarande paragrafer, som, på sätt han nämndt, icke rörer saken,utan endast formen. Han vill uttrycka 20 Kap. 1 § så, att en ny karakteristik på stöld derigenom lemnas. Om fråga vore att skrifva en ny strafflag, så kunde möjligen vara skäl att vidtaga en sådan förändring, men derom är nu icke fråga, utan endast att från kategorien åverkan förflytta vissa brott till kategorien stöld. Herr Ribbing utgår, från den förutsättning, att stöld skulle vara den allmänna benämningen på tillgrepp af annans egendom, och åverkan undantag. Men det är en förutsättnng, som jag vågar bestrida. Stöld och åverkan äro två jemte hvarandra stående brott, och det ena är icke mera undantag än det andra. Stöld enligt nu gällande lag är tillgrepp af lösegendom, och åverkan tillgrepp af sådana appertinenser till fast egendom, hvarpå arbete icke blifvit nedlagdt. I tillämpningen undergå väl dessa principer åtskilliga modifikationer, men den allmänna regeln är den af mig angifna. Nu vill herr Ribbing förklara, att allt är stöld som icke genom särskild lag undantages. Först och främst vill jag bemärka, att detta går utom det ämne, som nu föreligger, och vidare skulle denna redaktion kunna hafva inverkningar, på hvilka man icke så noga tänkt. Jag vill blott fästa uppmärksamhet på en omständighet. Herr Ribbing säger i sitt förslag till lydelse af 20 Kap. 1 § strafflagen: "tillgriper man olofligen hvad man vet höra annan till, penningar eller gods, ehvad det är löst eller genom tillgreppet afsöndras från fast egendom, i uppsåt att sig eller annan det tillegna, och det går öfver 15 riksdaler, dömes för stöld till straffarbete i högst 6 månader, der ej annorlunda här nedan stadgadt är, eller gerningen är såsom annat brott efter denna lag straffbar". Nu kan det icke nekas, att om någon bryter sten på andras egor, är denna paragraf fullt tillämplig, ty det är något som tillgripes och således skiljes från den fasta egendomen. Hittills har tillgrepp af sten ansets såsom