| N:o 22 | 16 | Lördagen den 3 April. e. m.. |
Ändrade straffbestämmelser för skogsåverkan. (Forts.)
förslag, är såsom bekant föranledd af senaste Riksdags lagförslag om bestraffning af skogsåverkan. Sistnämnda lag grundade sig enligt Riksdagens underdånig anmälan hos Kongl. Maj:t på den förutsättning att skogsåverkan, när den vore af svårare art men icke eljest, skulle bestraffas såsom stöld; och torde Kammarens ledamöter jemväl erinra sig att förslaget innehöll att, om värdet af det åverkade icke öfversteg en riksdaler, skulle brottet betraktas endast såsom åverkan, vare sig att det skedde en eller tusen gånger; att om värdet öfversteg en riksdaler, men ej femton, skulle gerningen anses som snatteri, och att om värdet öfversteg femton riksdaler skulle åverkaren straffas såsom för stöld. Det upptog flera särskilda straffkategorier och två särskilda slag af brott, hvartill åverkan kunde hänföras. Dels denna omständighet och dels affattningen af förslaget föranledde sådana anmärkningar, hufvudsakligen i Högsta Domstolen, att Kongl. Maj:t icke ansåg sig kunna antaga detsamma; men enär Riksdagens beslut syntes ådagalägga att tiden vore inne för en länge ifrågasatt lagförändring i det af Riksdagen angifna syftet, att skogsåverkan af svårare art skulle betraktas såsom stöld, förordnade Kongl. Maj:t att ett nytt förslag i ämnet borde affattas. I följd häraf blefvo dels genom Lagbyrån dels af mig flera förslag uppgjorda och, sedan om dem öfverlagts vid sammanträden med åtskilliga ledamöter af Högsta Domstolen samt andra för saken intresserade personer syntes mig antagligt att af de i dessa öfverläggningar deltagande nästan samtlige skulle förena sig om ett förslag, sådant som det, hvilket derefter lades till grund för Kongl. Maj:ts proposition. Vid granskningen af detta förslag inom Högsta Domstolen gjorda anmärkningar afsågo från flertalets sida endast ett förtydligande, hvlket man derefter sökte åstadkomma uti den Kongl. propositionen. Detta är hvad för tillfället synes mig böra nämnas om det Kongl. förslaget i sin helhet.
Nu är emellertid endast första paragrafen af Utskottets förslag föredragen och denna paragraf lyder ordagrant lika med § 1 i Kongl. Maj:ts förslag och ordagrant lika med 1 och 2 §§ i 20 Kap. Strafflagen. I afseende å denna första paragraf anser jag mig icke behöfva upptaga några andra anmärkningar än Herr Ribbings yrkande att paragrafen måtte erhålla följande lydelse.
1 §. Tillgriper man olofligen hvad man vet höra annan till, penningar eller gods, ehvad det är löst, eller genom tillgreppet afsöndras från fast egendom, i uppsåt att sig eller annan det tillegna; och går det öfver 15 riksdaler, dömes, för stöld, till straffarbete i högst 6 månader, der ej annorlunda här nedan stadgadt är, eller gerningen är såsom annat brott efter denna lag straffbar.
Frågan, huruvida begreppet stöld eller tjufnad borde i lagen definieras, var innan nya strafflagen antogs föremål för en liflig strid, hvilken slutade med att definieringsförslagen förkastades, på sätt af gällande strafflag kan synas. En felaktig eller ofullständig definition i lagen är ofta sämre än alls ingen. Den, som nu af Herr Ribbing föreslagits, angifver några af de väsentliga kännetecknen på tjufnadsbrottet, men icke alla, och de som upptagas äro sådana, som tillhöra flera andra i strafflagen omtalta brott, som på olika ställen t. ex. i 10, 21 och 24 Kapitlen böra uppsökas. En definition af sådan
