| Lördagen den 3 April. e. m. | 3 | N:o 22. |
Ändrade straffbestämmelser för skogsåverkan. (Forts.)
Utskottet: och detta berör 1 §. Jag skall sålunda se till, att jag vid den nu föredragna punkten icke yttrar något angående divergenserna i sak mellan de båda förslagen, Kongl. Maj:ts nådiga proposition och Lag-Utskottets, utan endast angående formen och uppställningen af lagen, hvilket gäller lika mycket Kongl. Maj:ts proposition som Utskottets förslag, men endast i det fall naturligen icke har någon betydelse, om man icke vill hafva någon förändring alls i nu gällande straffbestämmelser beträffande olofligt tillgrepp af skogseffekter. Den första och andra paragrafen i nu gällande lag innehålla den allmänna kriminela lagstiftningen för olofligt tillgrepp, som icke är rån eller qvalificerad stöld, eller, slutligen, åverkan, utan stöld i allmänhet. 3 och 4 §§ i 24 kapitlet åter utgöra uppenbarligen ett undantag från hvad sålunda om olofligt tillgrepp i allmänhet i 1 och 2 §§ af 20 kapitlet är stadtgadt, i det de bestämma, att olofligt tillgrepp af vissa i nämnda §§ uppräknadeföremål, bland andra af skogseffekter icke skall betraktas såsom stöld eller snatteri. Detta förhållande mellan de nämnda paragraferna ur 20 och 24 kapitlen torde få anses så alldeles klart, att det hvarken af mig behöfver bevisas, eller af någon torde kunna bestridas. Nu vill både Kongl. Maj:t och Utskottet att olofligt tillgrepp af vissa bland dessa hittills från stöld och snatteri undantagna effekter hädanefter skall anses enligt Kongl. Maj:ts proposition såsom stöld och enligt Utskottets förslag såsom stöld eller snatteri. Hvad behöfves då för att i strafflagen åstadkomma och stadga en sådan förändring? Jo, dertill behöfves endast att ur 3 och 4 §§ i 24 kapitlet stryka ut namnen på de ifrågavarande effekterna, då stadgandena i 20 kapitlet komma att gälla äfven för tillgrepp af dessa. Att uttryckligen i lagen uppräkna dem och i särskildt § stadga, att olofligt tillgrepp af desamma är stöld eller snatteri, är fulkomligen öfverflödigt: i samm aögonblick de ej omnämnas bland undantagen från den allmänna lagbestämningen angående olofligt tillgrepp, komma de att sjelfklart falla under denna lagbestämning. Det är på denna grund, jag för min del ansett, att man icke behöfver sätta in någon ny 2:dra § i 20 kapitlet. Kongl. Maj:ts nådiga proposition och Utskottets förslag äro ense deruti, att de båda flytta 2 § om snatteri i nu gällande lag till ett 2:dra moment af 1 § om stöld, tydligen i ändamål att lemna rum för det nya stadgandet, att tillgrepp af skogseffekter utöfver 15 riksdalers värde ock skall vara stöld eller, om värdet går derunder, snatteri. Det är härtill jag så litet anser skäl förefinnas, att hela åtgärden fastmer, af anförda grunder, förefaller mig lika öfverflödig,som om man i en lärobok i geometri i läran om trianglar först satte in den lärosats, att i hvarje triangel alla tre vinklarne tillhopa äro lika med två räta. Men denna föreslagna nya 2 § är icke blott onödig och redan af sådan anledning förkastlig, utan den skulle äfven hafva till följd att förstöra lagens formela riktighet. Hvad är väl lag annat än regel för handlingar? Har man nu i lagboken två särskilda paragrafer, blir den naturliga tanken hos den som studerar, eller den som skall tillämpa lagen, att här äro regler för två särskilda slags handlingar. Sådant skall i förevarande
