Sida:Rd 1875 prop 5.djvu/2

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
13
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 5.

Uti underdåning skrifvelse den 19 Maj 1874 har Riksdagen, bland annat, tillkännagifvit, att Riksdagen, af anförda orsaker, för sin del beslutat en författning, hvarigenom, med ändring af nu gällande stadganden angående val till orgelnist och klockare, skulle förordnas, att desse skulle, sedan förslag blifvit af kyrkoherden i föreskrifven ordning upprättadt, af församlingen gemensamt väljas, utan att någon särskild rösträtt dervid tillkome kyrkoherden, samt rösterna beräknas enligt de grunder, som för rösträtt vid kyrkostämma i allmänhet äro eller framdeles blifva bestämda.

Enär den af Riksdagen för dess del beslutade författningen afser ändring af kyrkolag och således, enligt 87 § 2 mom. Regeringsformen, icke kan genomföras utan samtycke af allmänt kyrkomöte, samt Kongl. Maj:t ej funnit skäl kalla kyrkomöte, som nyligen varit församladt, att åter före 1875 års Riksdag sammanträda, så ock då vid pröfningen af det utaf utsedda komiterade utarbetade förslag till ny kyrkolag frågan om en lagförändring i den af Riksdagen medelst ifrågavarande förslag åsyftade riktning kan komma under öfvervägande, har samma förslag, hvaröfver Stats-Rådet och Högsta Domstolen blifvit hörde, fått förfalla.




Slutligen har Riksdagen i skrifvelse den 20 Maj 1874 i underdånighet anmält, att Riksdagen, som ansett skogsåverkan af svårare art böra förklaras vara tjufnad och funnit åtskilliga förändringar i straffbestämmelserna för de förbrytelser, hvilka fortfarande skulle komma att hänföras till åverkan, vara nödiga, för sin del beslutat en förordning om förändrad lydelse af 1, 2 och 16 §§ i 20:de kapitlet samt 2, 3, 4, 5, 6 och 7 §§ i 24:de kapitlet Strafflagen.

Emot berörda i Riksdagens skrifvelse intagna författningsförslag, öfver hvilket Stats-Rådet och Högsta Domstolen blifvit hörde, har i Högsta Domstolen anmärkts, bland annat: att den i förslaget gjorda skilnad mellan torra och icke torra vindfällen komme att medföra stora svårigheter för ett rättvis bedömande af derpå beroende olika brottslighet hos den, som sådant virke olofligen tillgripit; att, enär nu gällande 3 § i 24 kapitlet Strafflagen såsom kännetecken å deri omförmälda skadegörelse å träd bestämmer, att sådan skett i »uppsåt att det sig eller annan tillegna,» men detta i förslaget uteslutits, skulle äfven sådan skadegörelse å växande träd, som omförmäles i 19:de kapitlet 20 § Strafflagen, kunna straffas enligt den föreslagna nya 3 §; att 4 § i 24:de kapitlet vore, enligt förslaget, så