N:o 12.
Ank. till Riksd. kansli den 17 februari 1899, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om straffbestämmelser för
olofligt borttagande af vilda bär å annans mark.
Från Andra Kammaren har lagutskottet till behandling fått mottaga
en af herr A. Olsson i Tyllered inom nämnda kammare afgifven motion,
n:o 68, af följande lydelse:
»Från flera håll inom vårt land förspörjes en klagan deröfver, att i allmänna rättsmedvetandet hos folket ej ingår behörig känsla af aktning för jordegarens eganderätt till de bär, som växa å hans skogs- och hagmarker, såsom lingon, blåbär m. fl. I forna tider, då dessa bär ej hade något större värde, var den deraf vållade skadan mindre känbar, men numera, då exporten till främmande länder af skogsbär från sydliga och mellersta delarne af Sverige nått en så betydande omfattning, att på flera ställen egarne af mindre och magrare hemmansdelar hafva, om ej den hufvudsakligaste, dock en ganska afsevärd del af sin inkomst just genom försäljning af skogsbär, blifver det för jordegaren till verklig skada och förlust, om hans egor på detta sätt sköflas af obehörigt folk.
Man har väl i allmänhet ansett, att i gällande strafflags 20 och 24 kapitel förbud för olofligt tillegnade af dessa bär förelegat, men på sista tiden har en motsatt åsigt i pressen proklamerats, och dessa tidningarnas uttalanden hafva å ena sidan väckt oro och misstämning hos mången
