Onsdagen den 17 januari e. m. Nr 3. 111 Statsverksproposz'tionen. (Forts.) Men så är det en annan sak, nämligen de s. k. inkomstmedlen frånriksgäldskontoret, som äro upptagna 1 staten till 21,875,000 kronor. Om man något undersöker, vad denna siffra innebär, ingår i densamma ett belopp a_v 12,060,000 kronor. Vad är detta för slags inkomst? Jo, saken förhåller sig så, att när 1923 års premieobligationslån upplades, var det - såsomherrarna torde veta, då väl de flesta haft en eller annan obligation i detta lån - på det sättet, att det skulle lottas ut ett visst belopp årligen. Men den, som vann på sin obligation, fick visserligen vara med i de följande utlottningarna, men han fick icke igen sitt kapital. Detta kapital var sålunda för honom förlorat, alltså för svenska staten vunnet. Under loppet av de gångna åren hava utlottningar skett. När man nu undersöker -situationen, sedan detta lån inlösts och ersatts med ett annat, blir resultatet, att man har ett belopp av 12,060,000 kronor som en följd av dessa bestämmelser, att den, som vunnit på sin lott, förlorat sin kapitalfordran. Men, mina herrarr, vad är detta för någonting? Är det en vinst? Det är icke en inkomst, utan i verkligheten är det ju en amortering. Om dettaskulle föras bokföringsmässigt riktigt, skulle - om jag nu tar en siffra iluften och beräknar, att det årligen utlottats så många obligationer, att deras nominella värde utgjorde en miljon kronor _ sålunda såsom varje årskapitalavbetalning upptagas 1 miljon kronor. Då blev ju lånet undan förundan amorterat med nämnda belopp. Men det är ju klart, att om mananvänder denna skenbara vinst, innebär detta ingenting annat än att man gjort en ny upplåning. Det är alldeles uppenbart, om jag tillämpar vanligagrundsatser. Jag amorterar ett lån, som jag har upptagit och sedermera vid dess inlösen betalar jag icke hela lånesumman, utan denna summa minus dengjorda amorteringen. Om jag tager upp ett nytt lån i stället för det gamla på hela det ursprungliga beloppet, är detta en ny upplåning. När man t. ex. amorterar ett lån på 100 miljoner kronor med 10 miljoner kronor, är jagfaktiskt skyldig 90 miljoner kronor. Då jag inlöser detta lån och släpper ut ett nytt på 100 miljoner, är det obestridligt, att -situationen icke är den, att jag på det gamla lånet förtjänat 10 miljoner kronor, utan saken är den, att jag har amorterat det gamla lånet med 10 miljoner kronor, och jag lånar upp 90 miljoner plus de 10 miljoner, som jag förut själv hade amorterat. Detta är sålunda icke en inkomst utan en upplåning. Man ser sålunda, att det vid inkomstberäkningen rör sig om ganska stora, osäkra siffror, å ena sidan de 11 miljoner, som man kanske icke får från riksbanken och å den andra sidan ovannämnda belopp, 12,060,000 kronor, som otvivelaktigt är en ny upplåning. Sedan kommer jag till skatten. När det, såsom förut nämnts, skett en kolossal kapitalminskning på så få år i vårt land, är det väl ändå ganska egendomligt. att man lägger på kapitalet en skatt till ett belopp avtillsammans 44 miljoner kronor, ty arvs- och gåvoskatterna äro beräknade till 26miljoner kronor, bouppteckning-savgiften till 6 miljoner kronor. Det blirtillsammans så mycket som 32 miljoner kronor. Härtill kommer en särskild skatt å förmögenhet till ett belopp av 12 miljoner kronor. Hela summan blir alltså 44 miljoner. Att i en sådan situation taga ut så storkapital eller förmögenhetsskatt är mycket betänkligt. För att landet skall vara isamma ekonomiska situation efter det år, då man upptagit dessa skatter, bör man komma ihåg, att det måste ha lagts upp åtminstone 44 miljoner kronor.Vidare gäller ju som bekant beträffande vår inkomstskatt, att man får betala skatt för en sextiondedel av kapitalet, vilket betraktas såsom en inkomst men som faktiskt icke är någon inkomst utan en kapitalskatt. Jag skall icke nu närmare utveckla dessa saker, eftersom jag tidigare inte
