110 Nr 3. Onsdagen den 17 januari e in Statsverkszwopositionen. (Forts.) Herr Tryggerz Herr talman! Det var ett yttrande av hans excellens herr statsministern, som uppkallade mig, nämligen statsministerns förklaring, att den kritik, som förra året hördes emot regeringens då framlagda förslag,numera hade tystnat, och följaktligen kunde man icke nu komma fram med några viktigare anmärkningar. Detta är en felaktig uppfattning, somendast kan förklaras av att excellensen varit borta under debatten i dag. Jag har suttit här hela tiden och hört på, och jag får säga, att enligt minuppfattning har kritiken varit mycket stark; men naturligtvis var det vissa saker, som man kritiserade i fjol, när de föreslogos, men som man icke kan kritisera i år, därför att de ännu icke hunnit verkställas. Denomständigeten, att kritiken icke inriktat sig på den punkten, kan följaktligen icke berättiga till ett sådant yttrande, som hans excellens fällde. Ja, jag anser för min del, att de skäl, som kunnat anföras emot åtskilligt av vad somframkommit i den kungl. propositionen, ha här så fullständigt framförts, att jag var besluten att icke alls yttra mig, då jag icke kunde komma med någon; ting nytt. Men eftersom jag nu begärt ordet, skall jag be att få riktauppmärksamheten på en sak, som jag har tänkt på, och det var, hur manegentligen kan förklara finansministerns här framlagda finansplan och hansförslag överhuvud. N är man betänker, att från 1931 till den dag, då denbudget, som nu föreslås, skulle träda i kraft, landets förmögenhet anses haminskats med 3 miljarder kronor och att på dessa år den taxerade inkomsten minskats med 1,042 miljoner samt den beskattningsbara inkomstenminskats med ett belopp av 817 miljoner, förefaller det ganska märkvärdigt, att man kommer fram med ett förslag, där det år fråga om en upplåning, som - jämte den, som skall ske enligt förra årets beslut - -skulle uppgå till ett belopp av 491 miljoner kronor. Och när man samtidigt erinrar sig, att den statsskuld, som vi förut hade, var mellan 2 miljarder 300 miljoner kronor och 2 miljarder 400 miljoner kronor, då är det väl någonting nästanfruktansvärt att under två budgetår komma fram med förslag, att man skall låna upp 491 miljoner kronor. Jag säger 491 miljoner, därför att jag följer den uppställning, som finnes i budgeten. Emellertid har finansministern i dag upplyst oss om, att när man villkomma till rätta med budgetens siffror, måste man förenkla saken. Ja, det står så mycket här och där, att man, för att få klarhet i situationen, måste stryka på somliga håll och sätta till på andra. Detta skall jag i rättvisans intresse göra även här, ty det är icke 491 miljoner kronor, såsom här sagts förut i dag, som man skulle upplåna enligt fjolårets beslut och årets förslag, utan det är 65 miljoner mindre, och detta helt enkelt därför, att man genombokföringsmanipulationer ju har kommit därhän, att man får en amortering av 25 miljoner kronor enligt förra riksdagens beslut och av 40 miljoner kronor enligt det nu framlagda förslaget, när man i sistnämnda 'fall tillarvsskattemedlen lagt bouppteckningsskatten och extra inkomst- ochförmögenhetsskatten. Om jag sålunda drar dessa 65 miljoner kronor från de 491 miljonerna. så har jag en siffra på 426 miljoner kronor, som verkligen även den ärimponerande. Men man får icke stanna där. Ty här har redan i dag påpekats. hurusom bland inkomsterna är upptagen vinst från riksbanken på 13miljoner kronor, och riksbanksfullmäktige ha ju sagt, att de icke på något sätt nu kunna säga, att en sådan vinst kan vara disponibel. De anse sig icke kunna beräkna mer än ett belopp av 1,600,000 kronor, som man får genom vinsten på avbetalningslånen. Om alltså icke riksbanken kan ge dessa 13 miljoner kronor utan endast ett belopp av mellan 1 och 2 miljoner kronor, så kan det bli cirka 11 miljoners brist. Vad betyder detta? Jo, det betyder precisdetsamma, som om man behövde upplåna ytterligare 11 miljoner kronor.
