Omopidcmi- sjukvårdens övcv?ytlandc tilllandatšngenafórøaltninge- -daboß m. m. 2 Nr 8. Lördagen den 10 februari. Herr statsrådet Vennerström avlämnade Kungl. Maj :ts proposition nr 109, angående tilläggande av högre lön åt underofficeren å övergångsstat J. G.Andersson. ivid förnyad föredragning av andra lagutskottetsutlåtande nr 1, ianledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation, bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt. Föredrogs ånyo andra lagutskottets utlåtande nr 2, i anledning av väckta motioner om epidemisjukvårdens och barnmorskeväsendets överförande till landstingens förvaltningsutskotts eller deras sjukvårdsavdelningarsverkställighet och förvaltning samt om förste provinsialläkares inträde såsomsjälvskriven ledamot av förvaltningsutskott eller dess sjukvårdsavdelning. l detta utlåtande hade utskottet på anförda skäl hemställt, att riksdagen i anledning av tre av herr Källman inom första kammaren väckta motioner, nr 5, 6 och 7, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville verkställa utredning, huruvida och på vad sätt ändringar i nu gällande lagar och författningar borde vidtagas i syfte att bereda landsting möjlighet att från epideminämnd och måhända även från barnmorskestyrelse överflytta dem åliggande uppgifter å landstings förvaltningsutskott, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Herr Reuterskiöld: Herr talman! Det föreliggande utskottsutlåtandet är så försiktigt avfattat, att man just därför men även i trots därav nödgas göra dels en erinran dels ock ett understrykande. Det understrykande, som jag skulle vilja göra, är att klämmen innehåller mera än som synes i den. Detta hänför sig till motiveringen och är kanske icke så lätt att uppmärksamma. Det heter i motiveringen: »Attförvaltningsutskottet eller dess sjukvårdsavdelning i händelse av en sådan utvidgning av verksamhetsområdet genom särskilda bestämmelser bör beredas tillfälle att i annan form än hans insättande såsom självskriven ledamot kunnatillgodogöra sig förste provinsialläkarens sakkunskap torde böra beaktas vidutrednmgen.>> Med detta har utskottet tydligen velat säga, att förste provinsialläkarens sakkunskap bör kunna beaktas och tagas i anspråk men icke i den formen, att han insättes såsom självskriven ledamot i förvaltningsutskottet. Dennareservation från utskottets sida tillåter jag mig på det allra kraftigasteunderstryka. Jag tror inte, att det på minsta vis vore lyckligt, om försteprovinsialläkaren bleve självskriven ledamot av förvaltningsutskottet, och det ärtydligen detta, som utskottet har, delvis i motsats till motionären, velat betona. Då chefen för socialdepartementet är närvarande, vågar jag uttala denförhoppningen, att statsrådet ville vid igångsättandet av utredningen även beakta speciellt den synpunkten. Det är en negativ men mycket viktig synpunkt. Den erinran, till vilken utskottets utlåtande ger anledning, är att om dessa uppgifter skulle överflyttas till förvaltningsutskottet, torde detta böra skegenom ändring i lagen om landsting i första hand och sedan genom de ändringar, som kunna bli en följd därav beträffande övriga författningar. Ty att rubba landstingets förvaltningsutskotts uppgifter och ställning genomspecialförfattningar än då och än då tror jag skulle innebära ett fullständigt förryckande av dess enhetliga organisation. Det vore ju önskvärt, om överhuvud taget alla organisatoriska bestämmelser rörande kommunala nämnder och inrättningar
