Lördagen den 10 februari. Nr 8, 9 Ang. fortsatt upprensníng av; norra inloppet till Fårösund m. m. (F orts.) huvud taget skola ha någon nytta av de medel, som redan nedlagts påföretaget och om det skall bli till den nytta, som från början var avsedd.Statsrevisorerna ha endast velat göra gällande, att när ett statens affärsdrivande verk framlägger kostnadsberäkningar, som skola vara grundläggande förriksdagens beslut 1 en anslagsfraga, bor riksdagen ha reda på något så när, vad den 1 själva verket beslutar om. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan. Herr Hamrin: Herr talman! När man i statsutskottet varit ense om att tillstyrka det här ifrågavarande beloppet, finns det ingen anledning attnärmare gå in på här föreliggande fråga. Då emellertid den föregående talaren - enligt min uppfattning alldeles i onödan - tagit upp densamma här i kammaren, kan jag inte underlåta att svara honom med några ord. Jag vill då först nämna för kammaren, att innan statsrevisorerna sysslat med frågan och innan de ens sammanträtt, hade vattenfallsstyrelsens av Kungl. Maj :t utsedda överrevisorer tagit upp frågan och avgivit ett utlåtande omdensamma av den 24 augusti. l detta förklarade vi oss emellertid icke ha haft tillräcklig tid att närmare intränga. i själva bokföringssystemet och deprinciper, som gälla inom verket beträffande avskrivningar. Med avseende på den saken ber jag också att få påpeka, att varken Kungl. Maj :t eller riksdagen gjort några som helst uttalanden rörande principerna för avskrivning inom detta statens verksamhetsområde. Med avseende på själva frågan om Fårösunds upprensning är detnödvändigt att erinra kammaren om att dåvarande chefen förkommunikationsdepartementet upptog till granskning det förslag som förelåg, men att dåvarandedepartementschefen förklarade, att han i det läge, vari frågan befann sig, inte ville vända sig till riksdagen och begära anslag. Bakom detta uttalande låg givetvis, att han ansåg, att frågan inte var tillräckligt utredd och att dekostnadsförslag och beräkningar, som förelågo, inte voro sådana, att han ville underställa frågan riksdagens prövning. Men vad hände? J o, det igångsattes _ vid detta tillfälle som så många gånger förut tvärt emot de varningar och erinringar, som uttalats från Kimgl. Maj :ts sida _ i riksdagen en agitation, om jag vågar använda det otrevliga uttrycket i detta fall, för att få beviljat ett anslag grundat på den utredning, som av dåvarande departementschefen icke godkändes. Vid frågans behandling i riksdagen blev det som bekant så, att andra kammaren biföll förslaget, medan första kammaren avslog det, ochunder mellantiden påverkades ytterligare ett tillräckligt antal ledamöter iriksdagen, och vid den gemensamma voteringen bifölls anslaget. Jag skulle vilja säga, att denna behandling av ett sådant invecklat ärende belyser, hur försiktig man i själva verket bör vara, när det gäller att driva fram frågor av detta slag. Vad sedan beträffar själva utförandet av arbetet, erinrar jag mig nu inte själva data för beslutets fattande, ej heller för kontraktets underskrivande, men det är alldeles självklart utan att man behöver nämna det, attunderhandlingar pågingo mycket tidigare rörande mudderverket och dess användning. Men jag är alldeles övertygad om, herr Aström - men det ha herrarstatsrevisorer naturligtvis inte brytt sig om att ta reda på - att omvattenfallsstyrelsen, efter det frågan behandlats i riksdagen, tillfrågats rörandekostnadsberäkningarna, hade dess utlåtande inte blivit så formulerat, att riksdagen tvärt emot Kungl. Maj :ts uppfattning haft anledning att stödja sig på detsamma. Beträffande avskrivningarna skall jag inte närmare yttra mig. Jag villendast säga det, att om-nu vattenfallsstyrelsen visat en, skola vi kalla det större välvilja emot en annan del av statens verksamhet, så att vattenfallsstyrelsen inte gentemot den tillämpat fullt ut samma principer för avskrivning, somverFörsta kammarens protokoll 1934. Nr 8. 2
