Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/205

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Onsdagen den 14 februari. Nr 9. 3 Föredrogos och bordlades på begäran Kungl. Maj :ts denna dag avlämnade propositioner nr 100, 101, 112-114 och 118-121. Avgåvos och bordlades nedannämnda motioner: nr 295, av herr Asplund, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående försäljning av Nya svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergens egendom å Spetsbergen; nr 296, av herr Gabrielsson m. fl., i anledning av Kungl. Maj :tsproposition angående åtgärder till sockerbetsodlingens uppehållande; nr 297, av herr Ström, Fredrik, m. fl., i anledning av Kungl. Maj :tsproposition angående pension åt vissa i statens tjänst anställda personer; nr 298, av herr Tjällgren m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning om erkända arbetslöshetskassor m. m.; nr 299, av herr Larsson, Sam, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning om erkända arbetslöshetskassor m. m.; och nr 300, av herr Larsson, Sam, med förslag till förordning om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. Ordet lämnades på begäran till herr Lindhagen, som yttrade: Herr tal- lmefpdlcuàm man! Jag ber att få framställa en interpellation. GM-vävwmVid riksföreningens för svenskhetens bevarande utomlands tjugofemårs-Wäfazxnnâfan fest nyligen talade vår nuvarande ecklesiastikminister. Ett folk, sade han, ,,,m,,,,, ,,,_°,,,_ bör känna sig ha en uppgift, en kallelse i historien. Han tillade: en nation, som vill ta sitt liv på allvar, bör taga till rättesnöre det gamla ordet: l åren jordens salt; om saltet mister sin sälta, varmed skall man då salta? Ett sådant framträdande på höjderna bör verkligen tillvaratagas. Hårda öden undervisa oss sedan gammalt, att den, som ej går till grunden av tingen, blir alltid fredlös. De svenska statsmakternas utrikespolitik har skyggat tillbaka inför världsproblemet. Vi tro vad håglösheten viskar till oss, att striden är för stor för vår förmåga. Och dock, varest två eller tre äroförsamlade i sanningens namn, där är den mitt ibland dem. Världsläget ropar väl i dagarna mäktigt efter ett uppvaknande.Belägringstillstånden nalkas oss. Förpliktelserna kalla oss. Stormaktersnedblickande på småstaterna såsom betydelselösa, därför att de ej kunna härskagenom fruktan, mana väl de senare till sammanslutning om sanningens makt, om en ny humanistisk världsordning, som vill lösa problemen, som söker den gyllene medelvägen, som ger individen sitt och samhället sitt. Den, somsöker. han finner. Åven Norden står sålunda i dessa dagar inför sin uppgift i historien. Nu gäller det. Nu eller aldrig. Under åberopande av sakens natur jämte en på den byggd motion (nr 274) inom första kammaren vid årets riksdag tillåter jag mig anhå.lla omkammarens tillstånd att få till utrikesministern framställa följande frågor: 1) Anser ej regeringen världsläget ställa Sverige liksom övriga småstater inför en kallelse i historien såsom väktare av sanningens makt och pioniärer för en ny humanistisk värld? 2) Finner ej regeringen i sådan händelse det vara av vikt att, innan det är för sent, skrida till någon begynnande organisation av ett samförstånd och en samverkan mellan de mindre staterna i sådant syfte på de kulturella,ekonomiska och utrikespolitiska områdena, det sistnämnda med uteslutande själv-~ fallet av militärallianser? 3) Håller ej regeringen före, att ett dylikt samgående mellan de mindre