Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/242

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


) Nr 11. Onsdagen den 21 februari. Om inrättande av ett utrikesutskott. (Forts.) beskaffenhet att föranleda ett förändrat ställningstagande från riksdagens sida i frågan enligt utskottets mening icke härefter inträffat>>. Vad menar utskottet? Jag tror inte, att utskottet menar någonting.Nästan för varje vecka inträffa nya omständigheter i världspolitiken av en så hotande, oroande och svår beskaffenhet, att de uppmuntra varje nation och varje stat att bereda sig till att göra sitt bästa för att klarera de därbränningarna och även skaffa sig verktyg, som kunna hjälpa till vid en sådan frigörelse. Nu har dessutom denna motion väckts såsom ett påhäng till en annan motion, nr 274, där det framhålles, att Norden nu måste försöka göra klart för sig, att den har en kallelse, att överhoppa, de där våldsamma experimenten, som dock en gång komma att efterträdas av en uppslutning till den gyllenemedelvägen. För att skapa något slående uttryck för den senare,_har jag sagt, att mindre stater och åtminstone balterna böra sträva efter ett fjärde rike, till skillnad från den tredje internationalen och den tredje nationalen, som själva sinsemellan äro bältespännare i ett oerhört envig. Därtill komma även andra nyanser av envälden. l denna motion har skildrats anledningen till att de uppkommit och erinrats, att Sokrates, som var banbrytaren för denvästerländska liberalismen och demokratien, redan vid denna tankes födsel siade om att så här kommer det att gå. Nu om saker, som inträffat, och saker, som böra göras, och har utskottet dragit fram denna följdmotion, för att avgöras i förskott utan sammanhang med det, som motionären bett att den skulle ställas i sammanhang med och som just utvecklar vad som nu med stormsteg ytterligare >>inträffar>>. Jag tycker, att det är ganska oriktigt atthandlägga förevarande fråga så här bakvänt. Men utskottet tyckte naturligtvis, att det var en så enkel fråga. Hur man än beslutar i den andra, skulle denavslås, och så skulle man mata riksdagen, och alltså togs den fram, lösryckt ur sitt sammanhang. _ ' Vad skall svenska riksdagen göra för att bevara demokratien och renadensamma? Vi kunna väl inte bara syssla med att klandra allt annat, som sker i världen, utan vi måste väl också försöka besinna vår egen andel i vad som sker. Denna andel består väl i att parlamenten icke äro tillräckligthandlingskraftiga. Folken känna att de icke ha något stöd av dem, att vi aldrig vilja gå till grunden av tingen. Då brister tålamodet till sist. Förra året, två dagar efter det denna sak debatterades, demonstrerade Stockholms arbetare för frihet genom demokrati. Möller, som varit med och stjälpt utrikesutskottet, sade på Gärdet, att demokratien måste visa handlingskraft, en ytterlighandlingskraft, annars går den under. Att inte kunna giva svenska folket ettutrikespolitiskt utskott, när alla andra civiliserade stater redan fått ett sådant, tycker jag åtminstone inte kan anses såsom bevis på någon handlingskraft. Det är icke heller utslag av en sann demokrati. Nu i dag skall det demonstreras här igen för demokrati genom frihet, emot ett upphävande i ett slag av alla de av liberalismen skapade friheterna med järn och blod. Och samtidigt sitta det uppbådade vänsterfolkets representanter pch icke minst de speciella internationalisterna och vägra riksdagenoundgängliga former för utrikespolitiska överväganden. Utvägar, som vi här i landet -_ jag tror ännu åtminstone på de flesta håll _ icke gilla och som vi borde skydda vårt land ifrån genom att omedelbart utan de där omgångarna, komma fram till den gyllene medelvägen, som ger samhället sitt och individen sitt, det vore väl en kallelse för Norden. Och nu tillkommer ju det förhållandet, att Norden inte endast utgöres av deskandinaviska länderna utan också omfattar de fem ostbaltiska staterna, vilkafrigjordes genom kriget och som genast 1920 vädjade till de skandinaviskare