Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/265

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Lördagen den 24 februari. Nr 12. 7 Herr statsrådet Ekman avlämnade Kungl. Maj :ts propositioner: nr 141, angående anslag till länsarkitekter; nr 146, angående reglering av Södra Dalarnes järnvägsaktiebolagsskuldförhållande till staten; och nr 147, angående åtgärder för fortsätta-nde av Dals-Eds-Rölanda elektriska distributionsförenings u. p. a. verksam . het Föredrogs herr Lindhagens anhållan att få till hans excellens herr ministern för utrikes ärendena framställa spörsmål angående ett samförstånd mellan småstater. På gjord proposition medgav kammaren, att ifrågavarande spörsmål finge framställas. Föredrogs, men bordlades ånyo på flera ledamöters begäranbevillningsutskottets betänkande nr 5. Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande nr 15, i anledning av väckt AM fßwwß motion angående revision av lagstiftningen om fri rättegång. _ mm"l':9::nf}'" l en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 301, f?u?w?fl vilken behandlats av första lagutskottet, hade herr Olofsson i Digernäs m. fl. under uppgift, att lagen om fri rättegång lämnade vissa tillfällen tillmissbruk, hemställt, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :tanhålla om förslag i syfte, som i motionen närmare framhållits, och att dettaförslag måtte föreläggas nästa års riksdag. Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet på anförda skäl hemställt, att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Reservation hade anmälts av herr Larson i Lerdala, som likväl ej antytt sin åsikt. . Herr Larson, Edward: Herr talman! Då jag vid det förevarandebetänkandet har låtit anteckna en blank reservation, skall jag be att med några ord få ge uttryck åt vad jag därmed åsyftar. J ag ber då först att få säga, att det inte är min mening att rikta någon som helst anmärkning mot själva principerna för den fria rättegången. J ag vill för min del inte alls på något sätt bidraga till att man skall gå de fattiga parternas intressen för nära, utan det är mera den ekonomiska sidan av saken, som jag skulle vilja vidröra. l det kommittébetänkande, som på sin tid avgavs, beräknades, attkostnaderna för den fria rättegången skulle uppgå till 150,000 kronor per år, och härav beräknade man att få tillbaka hälften från den tappande parten. Det visade sig emellertid sedan, att kostnaderna uppgingo till 565,000kronor. Man ansåg då, att någonting inte fungerade riktigt, och det kom en kungl. proposition med förslag till vissa ändringar. Sedan dessa ändringar vidtagits, sjönko kostnaderna till omkring 425.000 kronor. Nu ärokostnaderna åter i stigande, och för närvarande äro de uppe i 498,50O eller i runt tal en halv miljon kronor. ' Det är egentligen mot denna stegring och mot dessa stora utgifter, som jag skulle vilja rikta ett par anmärkningar. Det är ju så, att ersättningen till rättegångsombuden utdömes mycket oenhetligt. Den ena rätten kan t. ex. utdöma 20 kronor för ett sammanträde, där det är litet eller ingenting för