4 Nr 15. Onsdagen den 7 mars. A-ng. nedsättning av räntan (Z egnahemslån. (F orts.) sig från tiden 1905_l9l9. Lån, som sedermera utlämnats, löpa med högre ränta. Att påyrka att alla lån, som utlämnats efter 1919, skulle löpa med så låg ränta som 3.6 procent, innebär egentligen något ganska orimligt.Ränteläget har under de senare åren varit helt annorlunda än det var 1904, då egnahemslånerörelsen tillkom. Man kan numera icke begära en så låg ränta. För övrigt kan man inte räkna med, att egnahemsrörelsen skall kunnafinansieras endast med en låg ränta. Visserligen är räntan av stor betydelse, det vill jag inte bestrida, och det är naturligtvis synnerligen viktigt,-att räntan blir så låg som möjligt. Men en räntesats av 3.6 procent, som motionärerna och reservanterna här föreslå, skulle på ett egnahemslån uppgående till 10,000 kronor endast göra 40 kronor årligen, alltså ett relativt ringa belopp. Det viktigaste är i alla fall att åstadkomma sådana priser för de produkter, som jordbrukarna, och i detta fallet egnahemslåntagarna, ha att sälja, att de kunna klara sig på sina jordbruk. Under de senaste åren ha i detta avseende kraftiga åtgärder vidtagits från statsmakternas sida, och man får hoppas att fortsättning kommer att följa. De produkter, som de mindre jordbrukarna ha att avyttra, åtminstone i södra och mellersta Sverige, äro i stort settmjölkprodukter samt ägg, fläsk o. dyl. Beträffande mjölken har nu en storförbättring inträtt, men frågan om ägg och fläsk återstår. Särskilt är jufläskpriset synnerligen lågt för dagen, och det är förenat med förlust förjordbrukarna att uppföda svin. Om statsmakterna skulle kunna göra något för att förbättra prisläget, framför allt när det gäller kött och fläsk, är jagövertygad om att egnahemslåntagarna och för övrigt jofdbrukarna överhuvud taget skulle kunna rida ut stormen. Sker inte detta, är det fara för attegnahemslåntagarna i södra och mellersta Sverige icke kunna klara sig, även omräntan nedsättes till 3.6 procent. På nu anförda skäl ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag. Herr Pettersson, Anton: Herr talman! Då jag står som motionär i denna fråga, skall jag tillåta mig att säga några ord. Alla måste ju erkänna, att egnahemssmåbrukarna under de senaste åren haft att brottas med stora svårigheter. Vad de kunnat producera på sina små gårdar ha de fått sälja till mycket låga priser. Hitintills ha dessasmåbrukare och egnahemsinnehavare varit beroende av att kunna få några extra förtjänster, men numera finns det inte några större möjligheter för dem att få sådana extraförtjänster. Egnahemsinnehavaren har på sistone så gott somd helt och hållet varit hänvisad till vad han kunnat få sälja från sin lilla gar . Nu förklaras, att det inte kan vara motiverat att ytterligare sänka räntan. Men vi böra i alla fall komma ihåg att 1931 års kommitté föreslog enräntesänkning ned till 3.6 procent. Alla veta också, att ränteläget nu är lägre, än när denna kommitté lade fram sitt betänkande. Då borde det ju, anser jag, finnas fullgoda skäl för att åtminstone gå så långt i fråga om enräntesänkning som kommittén föreslagit. Det är ju också så, vilket framgår av den kungl. propositionen, att av yttranden, som gjorts frånhushållningssällskapen, ha halva antalet uttalat sig för en räntesats på 3.6 procent och vidare finner man, att i fråga om jordbrukslånen ha tio egnahemsnämnderföreslagit den lägre räntesatsen 3.6 procent. Jag tror alltså det kan anses vara fullt motiverat, att man nu vidtar en sådan räntesänkning. "Det tillkommer ytterligare en sak att taga i beaktande. Säkerligen är det sa, att många av dessa egnahemsläntagare, när de köpt sina gårdar under brydsamma tider, fått betala priser som legat alltför högt uppe i toppen.
