Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/375

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Onsdagen den 7 mars. Nr 15. 15 Ang. nedsättning av räntan å egnahemslån. (Forts.) besvärligheter för budgeten, vilket jag kanske inte rätt förstår, så blir det nog inte värre än att regeringen kan bemästra dem. Den har visat sig kunna reda ut större svårigheter än det skulle vara att skaffa omkring 600,000 kronor till hjälp åt en hårt betryckt jordbrukarklass, i detta fall Sveriges småbrukare. Jag ber, som sagt, att få vidhålla mitt yrkande. Herr statsrådet Wigforss: Jag skall bara säga ett par ord för att anföra en synpunkt, som möjligen varit uppe i debatten, men som för regeringen har varit ganska avgörande, då vi i detta läge inte ha ansett oss böra gå längre i lättnader för egnahemsägarna än som har skett. Det är uppenbart, att frågan har flera olika sidor, inte bara budgetsidan. som här har understrukits. Om vi skola bibehålla de nuvarande reglerna för fördelningen på lånemedel och skattemedel av de pengar som anslås, är det alldeles tydligt, att ju lägre man sätter räntan, det vill säga ju större del av pengarna, som går ut i form av subvention, dess mer skattemedel måste varje år anskaffas, och dess svårare blir det att anskaffa så stora summor som skulle vara önskvärt. Det är denna synpunkt, som gjort, att man under de förflutna åren varit mycket försiktig med att sänka räntan, och jag tror, att man även i det nuvarande läget får säga, att det inte är riktigt att utan övervägande av alla konsekvenser helt plötsligt sänka räntan ytterligare. Men vad jag syftade på, som gjort regeringen varsam vid framläggande av sitt förslag till räntesänkning, var inte den rena omöjligheten att skaffa en halv miljon till av skattemedel. En sådan ytterligare utgiftsökning haderegeringen inte under alla förhållanden varit rädd för att föreslå, och efter vad alla partier i riksdagen nu tillåtit sig att föreslå i fråga om ökade utgifter, är det tydligt att man inte på något håll synes vara rädd att lägga en halv,kanske många miljoner på budgeten! Utan det är en helt annan sak, som varit bestämmande för regeringen, och det är, att hela frågan om jordbruketsskuldsättning och även räntan just är föremål för utredning och väl måste bli än ytterligare utredd. l riksdagen ha väckts massmotioner, som tagit upp hela frågan, om det finns någon möjlighet att komma fram till lägre räntesatser för jordbruket. Att i detta läge gå längre än regeringen föreslagit, tror jag vore oklokt. Jag tror det vore riktigare, att låta även egnahemsägarna falla in under samma kategori som skuldsatta jordbrukare överhuvud taget, och se, om det finns någon möjlighet att kamma fram till lättnader för dem på annat sätt än genom att belasta budgeten med ytterligare utgifter av skattemedel. Det är i detta läge som jag tror, att denna kammare gjorde klokast, om den följde majoriteten inom jordbruksutskottet. Herr Gustafsson, Per: Herr talman! Jag skulle kunna inskränka mig till att instämma med de talare, som ha yrkat bifall till reservationen. Den siffra som nämndes av herr Gustafson i Domö, 32 kronor, vilken skulle bli lättnaden för en viss låntagare, ansåg han så liten, att den inte betyddenågotnämnvärt. För mig illustrerar detta, hur litet herr Gustafson i Domö verkligen har reda på, vad kontanta pengar betyda för dessa små lägenhetsägare. Det har också sagts, att man bör hjälpa dem på annat sätt än genom_ att sänka egnahemslåneräntan. Jag är övertygad om, att de flesta av Sveriges 40,000 egnahemsägare behöva hjälp bårle genom lättnad i räntan och genom bättre betalning för sitt arbete. Det behöver inte heller enbart vara känsloskäl som tala för en nedsättning av räntan, även om det skulle kosta statsverket 600,000 kronor i budgeten. Jag tror, att det vore praktiskt, nyttigt och bra att på detta sätt ge ett understöd, när vi år efter år anslå så många miljoner till understöd åt dem som så behöva. De allra flesta egnahemsägare behöva