Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/413

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Onsdagen den 14 mars f. m. Nr 17. 15 Ang. kommunallagarnas bestämmelser om kvalificerad majoritet. (Forts.) handlande. Och tvivelaktig anser lagen den vara, då den ej vinner tvåtredjedels majoritet. Det är därför som jag också måste anse, att hela detta tal om minoritetens maktmissbruk inte är befogat annat än i ett fåtal speciella fall. Det är vida mer befogat att tala om det maktmissbruk, som majoriteten skulle kunnakomma att göra sig skyldig till, om inte bestämmelsen om kvalificerad majoritet funnes som en garanti och en spärr, men en spärr, som man nu vill taga bort därför att den är besvärlig. Man säger, och det sade den siste ärade talaren, att det finns entillräckligt stark garanti i underställningen. Kungl. Maj :t och K. B. pröva i andra fall, men underställning hos K. B. är i mycket hög grad inskränkt. Jag är icke säker på att icke K. B:s prövning i underställningsväg skulle vara minst lika bra om inte kanske bättre än Kungl. Maj zts. Menunderställning som underställning, och den myndighet, hos vilken underställning sker, den undersöker och prövar förhållandet noggrant, och är det Kungl. Maj :t, som gör det, sker det under konstitutionellt ansvar. Den omständigheten kan väl inte åberopas i detta fall, ty den garantien har man med hänsyn till själva förvaltningsuppgifterna, med hänsyn till statens intresse, det allmännasintresse, men den kvalificerade majoriteten är ett skydd för de enskildasintresse, och det är skillnad mellan det allmännas intresse och skydd och det enskildas intresse och skydd _ det kan man inte bortse ifrån _ dåkommunerna äro sammanfattningen av dessas medlemmar. Det var två punkter, som den ärade talaren särskilt ondgjorde sig över. Den ena var, att man inte kunde fritt inköpa fastigheter, och den andra var, att man inte kunde fritt få göra utgifter genom att upptaga lån, och dessa båda punkter äro också i stor utsträckning kombinerade. Men då den ärade tala- ren argumenterar så, att han säger, att han inte känner några äventyrligheter, som erfarenhetsmässigt kommit till genom den här rätten att inköpafastigheter och upptaga lån, tror jag, att detta kanske i icke ringa grad beror just på att denna bestämmelse om kvalificerad majoritet finnes. Det finnsnaturligtvis bestämmelser och det finns rättsregler, som ha sin betydelse _ icke genom att de alltid tillämpas, utan enbart genom att de existera. Kammaren torde kanske erinra sig, att det vid något tillfälle varit tal om vårainternationella skiljedomstraktater och att det då har sagts _ jag tror till och med ifrån statsrådsbänken, om jag inte missminner mig _ att dessainternationella skiljedomstraktater, som ju aldrig eller åtminstone ytterst sällantillämpas, hava sin stora betydelse därigenom att de existera. Så snart en annan stat icke vill vara med på en uppgörelse, så säga vi: »J a, då ta vi skiljedom», och så blir det uppgörelse. Dessa bestämmelser av garantinatur _kvalificerad majoritet och vad mera av det slaget som kan finnas _ de hava, menar jag, den karaktären att förebygga en hel del konflikter, som eljest skulle kunna uppstå. Naturligtvis, medger jag, kunna de också framkalla sådana, då de kännas såsom ett hinder för en majoritet, men varför skall denna majoritet ha friheten? Jo, säger talaren, och det är hans egentliga argument, därför att den representerar »demokratien»! Nu kommer jag tillbaka till det, att detta är ett politiskt moment och icke ett rättsligt moment. Jag kan inte inse, att det momentet bör tillmätas någon betydelse. Om det överhuvud taget gäller utgifter genom lån eller genom beslut om lån för ekonomiska ändamål, såsom för vattenledning, elektricitet, gas,spårväg o. s. v., måste man i varje fall överväga, om företaget _ t. ex. ettspårvägsföretag _ icke kan vara en ganska tvivelaktig sak. Nåja, gas- ochelektricitetsverk bruka ju gå rätt bra, men med avseende på spårvägsrörelse är det ibland inte så säkert, hur det i ekonomiskt avseende kan komma att gå. Man