20 Nr 17. Onsdagen den 14 mars f. m. Ang. kommunallagarnas bestämmelser om kvalificerad majoritet. (Forts.) äventyrligheter man under fyrkväldets dagar kastade sig in uti. Jag kan för min del icke finna annat än att, då reservanterna gått fram på en så pass försiktig linje och hemställt om utredning, huruvida ickebeträffande vissa beslut man skulle kunna få en modifikation i de ifrågavarande bestämmelserna, vi ha goda skäl för att följa reservanterna. Nu har frågan visserligen fallit i andra kammaren, och sannolikt kommer den att falla här också, men jag tror dock, att det finns så pass stark motivering för en sådan framställning, att frågan fallit framåt och att riksdagen förr eller senare kommer att inse nödvändigheten av att gå med på den begärda modifieringen. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationen. Herr Rent-erskiöld: Herr talman! Kammaren torde finna, att det råder en ganska stark motsättning mellan den siste ärade talaren och huvudmotionären. Jag känner den siste ärade talaren sedan många år tillbaka såsom den allra största försiktighetens och klokhetens man, och om det gällde att tillmötesgå ett krav från hans sida med garanti för att alla vore av samma kynne som han, skulle jag inte tveka ett ögonblick. Den socialdemokratiska »fruktbarheten» är emellertid litet vansklig, och de frukter, som avsättas i den siste äradetalarens skepnad, äro alltför få, under det att de frukter, som avsättas ihuvudmotionärens skepnad, äro alltför talrika. Jag tror för övrigt attmotionären, som här har mycket livligt och ivrigt tagit till orda för sin motion, har använt sådana överdrifter, att det inte torde behövas något annat än ettpåpekande av dessa. Jag tror, att jag gör både kammaren och debatten den st?rsta tjänsten, om jag nöjer mig med endast detta påpekande -_ med två ti ägg. Det ena är, att den ärade motionären har sagt, att utskottet har brustit i bevisningen. Bevísskyldigheten ligger på den andra sidan, och inte på oss! _ Det andra som jag skulle vilja säga är, att jag är lika varm anhängare av självstyrelse och självförvaltning som han, för så vitt den är reell, men jag är en ganska skarp och bestämd motståndare till den självstyrelse, som giver skenet, men tar bort verkligheten. Herr Lindhagen: Herr talman! Även jag har väckt motioner i det härsyftet förr vid riksdagen men tröttnat på att göra det. Då har jag emellertid brukat inskränka mig till två huvudpunkter, som skulle kunna kallas för de sociala punkterna i den här undantagsbestämmelsen, nämligen frågorna om inköp av fastighet och upptagande av lån. Principiellt vill jag säga, att om vi skola ha en parlamentarism ochavgöranden genom majoritet, finns det ju överhuvud taget inte någon reson i en kvalificerad majoritet. Det har alltid stått för mig så, att denna bestämmelse betyder, att man skapar ett envälde för en minoritet, och då upphäver man ju parlamentarismen. Kan man säga, att minoriteten är klokare änmajoriteten? lnte alls, ty de kunna vara lika kloka eller okloka båda! Men varför skall man just i dessa två frågor, som bland annat beröra bostadsfrågan och jordkolonisationen, förklara, att minoriteten alltid är den klokaste? Det är mycket intressant, herr talman, att höra Reuterskiöld anläggakonstitutionella och allmänmänskliga synpunkter på denna fråga, då han jusåsom ordförande i konstitutionsutskottet borde veta, att den här bestämmelsen om kvalificerad majoritet var helt enkelt en kompromiss emellan partierna, när högern på sin tid medgav att den allmänna rösträtten fick läggas till grund för första kammarens sammansättning. Då förbehöllo sig nämligen dekonservativa, att en minoritet skulle få vägra upptagandet av lån och inköp av fastighet. Det är grunden till nu gällande bestämmelser. och ändå, herrtal
