Onsdagen den 14 mars f. m. Nr 17. 31 _ Anslag till serafimerlasarettet. (Forts.) tid, och det bör även observeras, att genom poliklinikerna vidserafimerlasarettet får detta en högst betydande årsinkomst, som mer än väl skulle tillåta, att man avlönade dessa underläkare på ett rimligt sätt. Det har också visat sig, att de yngre läkarna genom en nybildad organisation ha inlagt en bestämd och befogad protest mot systemet med oavlönade läkarbefattningar. l fjol behjärtade riksdagen en liknande synpunkt genom att bevilja ettmotionsvis framfört krav om att sju av lasarettets underläkare skulle få en lön med 1,800 kronor för år -_ en lön, som ju får anses tillhöra de meraanspråkslösa. Emellertid har Kungl. Maj :t funnit möjligt att hittills tillgodose detta krav inom den nuvarande anslagsramen. Denna har alltså ansträngts även för dessa avlöningar, och jag vill visst inte bestrida departementetsauktoritet, när det förklarar, att det skulle kunna ytterligare inom den nuvarandeanslagsramen genom nedprutningar på andra poster finna möjlighet atttillgodose även de nu aktuella behoven. Men jag tror i alla fall, att det borde vara en välkommen lättnad för Kungl. Maj :t, om riksdagen ginge med på att något vidga denna redan förut starkt påfrestade anslagsram och därigenomlättare fylla åtminstone ett par av de allra viktigaste kraven. Jag vill fästa uppmärksamheten på, att om dessa 5,000 kronor, somreservationen gäller, beviljas, så räcker det inte ens till de två av mig nyss nämnda läkarbefattningarna, d. v. s. till den nya befattningen vid röntgenavdelningen och till lön åt den förutvarande vid psykiatriska polikliniken, men det ger ju i alla fall Kungl. Maj :t litet större svängrum att tillgodose vad som befinnes vara det mest trängande. Statskontoret har för sin del i fråga omdirektionsförslaget sagt, att statskontoret inte ville vara med om att höja anslaget till högre belopp än vad som beviljades innan den sista nedprutningen, d. v. s. till -190,000 kronor. Men skulle statskontoret alltså här tagas på orden, så skulle det betyda, att man tillmötesginge den Wagnsson-Petrénska motionen om 20,000 kronors förhöjning, ty det nuvarande anslaget är endast 470,000. Så långt ha emellertid reservanterna inte velat gå. Vi ha hållit oss på enmycket mera blygsam nivå, och vi hoppas, att denna blygsamhet, i förening med de synnerligen starkt talande skäl, som finnas för dessa anslagsbehov, skall kunna förmå kammaren att bifalla vår hemställan. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationen. Herr statsrådet Undén: Ja, herr talman, det är naturligtvis otacksamt att från regeringsbänken tala emot de förslag till höjningar, som framkomma på sådana här punkter, där höjningar utan tvivel äro behjärtansvärda, och där det vore ur saklig synpunkt högst önskvärt att nu möjliggöra detanställande, som det här är fråga om, av ytterligare underläkare, men jag måste ju å andra sidan framhålla, att på den här punkten liksom på så många andra besparingar ha måst verkställas för att man skulle kunna hålla sig inom den totala ram, som varit uppställd. Om man bryter loss en punkt och säger, att man här kan lägga till 5,000 kronor, kan man på precis lika god grund lägga till ett liknande belopp på åtskilliga andra punkter. Då det gäller ett så stort anslagsbelopp som 470,000 kronor, är det givet, att ett tillägg av 5,000 ej kan vara av så grundläggande betydelse för verksamheten vidserafimerlasarettet. Jag tror därför inte, att man skall vare sig överdriva betydelsen av att ett sådant här tillägg göres eller överdriva olägenheterna av att riksdagen håller sig till det anslag, som har föreslagits i propositionen och avstatsutskottets majoritet. Herr Bergqvist: Den sparsamhetssynpunkt, som herr statsrådet Undt'-nbetonat här, den senterar jag varmt. Men det kan finnas tillfällen ochsituatio
