Onsdagen den 14 mars f. m. Nr 17. 41 Anslag .till småskolesemínarierna. (Forts.) tag för de ärade representanterna för de valkretsar, där dessa seminarier ligäaí anse fjolårsbeslutet olyckligt och ett onyttigt slöseri medstatsme e _ J u_ mer jag haft anledning söka penetrera denna fråga, dess mer övertygad har jag blivit därom, att det är oförsvarligt att locka unga flickor in på en statlig utbildningsanstalt, där de få en både för dem själva och för staten kostsam utbildning, men där de vid studiernas avslutning sakna möjlighet att vinna anställning. Ty, väl att märka, småskoleseminarierna ge enspecialutbildmng, som dessa flickor ha föga gagn av, om de inte lyckas vinnaanställning som lärarinnor. Postverket plockar inte in flera aspiranter på sinautbildningskurser än det beräknar kunna skänka sysselsättning. Påsamma sätt bör naturligtvis förfaras vid lärarutbildningen. Nu få hundratals småskollärarinnor göra sig förtrogna med tanken, att de inte kunna beredas plats i skolans tjänst. Somliga ha också dragitkonsekvensen härav. De ha sökt skaffa sig annan utbildning, fått platser somsjuksköterskor, på kontor eller som affärsanställda. Många ha blivit hembiträden. Helt visst skulle det ha varit bättre för dessa lärarinnor, om de hindrats att genomgå småskoleseminariet och tjänstgjort som hembiträden före sinutbildning i stället för att tvingas göra det efteråt, när de ådragit sig studieskulder, som de icke ens förmå förr-änta. Det bör påminnas om att den grupp avlärarkåren, som drabbats av arbetslösheten, småskollärarinnorna, äro de avstatsanställda lägst avlönade. En ordinarie småskollärarinna på landsbygden har 1,200 kronor i begynnelselön jämte husrum och vedbrand samt dyrtidstillägg. Det är sannerligen icke mer än vad som behövs för ett nödtorftigt uppehälle. Ett flertal småskollärarinnor kommer att tillträda sina befattningar med en studieskuld, som växt under mångårig arbetslöshet, och med en i förvägnedbruten hälsa till följd av den oro och nedslagenhet, som följer en otryggexistens. När man i utskottsutlåtandet söker efter de argument, som förmåttstatsutskottet att avstå från den - jag medger det - ganska ringautgiftsminskning, som ett bifall till min motion inneburit, står man ganska häpen.Utskottet kostar på sig ett uttalande om att situationen på arbetsmarknaden för småskollärarinnorna är allvarsam. Ecklesiastikministern har tagit hänsynhärtill, då han föreslagit en nyintagning i seminarierna av endast 60, ehuru den utbyggda organisationen kan taga in 336 elever. Utskottet anser t. o. m. att Kungl. Maj :t bör gå motionären ytterligare ett tuppfjät till mötes ochbestämma nyintagningen till 50, d. v. s. 10 elever i var och en av de 5 klasser, som skola upprätthållas. Organisationen är tilltagen för 12examinationsavdelningar à 28 elever. lnskränkningen är kraftig; man endast spörjer, varför inte utskottet vill följa exemplet från Norge och helt inhibera nyintagningen. Och härpå ger utskottet ett svar, som jag in extenso återger. Det är bara fyra rader: >>Att, såsom i motionen yrkats, intagningen för nästkommande läsår helt skulle upphöra, kan utskottet däremot icke tillstyrka. Utskottet villerinra, att en vid 1933 års riksdag väckt motion med samma innebörd som den nu föreliggande avslogs av riksdagen.» Punkt och slut. _ De ärade representanterna i statsutskottet må ursäkta mig, att jag inte kan underlåta fästa kammarens uppmärksamhet på det egendomliga 1 dettaresonemang. Riksdagen avslog 1933 en motion, i vilken yrkades ett temporärt stängande av småskoleseminarierna. l denna motion påvisades det onödiga uti att starta två nya seminarier, varav det ena t. o. m. omedelbart somdubbelseminarium. Nu föreslå både Kungl. Maj :t och skolöverstyrelsen, att ingen nyintagning skall ske i 7 av de 12 i organisationen ingående årskurserna. Men enligt statsutskottets utlåtande bör riksdagen, därför att den förra året avslog
