42 Nr 17. Onsdagen den 14 mars f. m. Anslag till småskolesemínarierna. (Forts.) yrkandet om att nyintagning ej skulle ske, i år också vägra att vidtaga denna radikala åtgärd, oaktat läget ytterligare tillspetsats. Då ingen reservation finnes, är det ju tämligen meningslöst att härframställa nå-got yrkande. Jag tillåter mig emellertid rikta en vädjan tillecklesiastikministern att ett kommande år framlägga ett förslag, som möjliggörseminarielärarn-as utnyttjande vid fortbildningskurser för arbetslösasmåskollärarinnor, men att man stoppar tillsvidare nyintagning av elever, och attdenna nyintagning först återupptages, då man vunnit jämvikt mellan tillgång och efterfrågan på dessa lärarinneplatser. Herr Pauli: Herr talman! Jag tyckte mig märka ett milt ogillande i herr talmannens blick, eftersom jag nyss å. utskottets vägnar vågade begära ordet, trots att intet yrkande mot utskottsutlåtandet har framförts. Men denföregående ärade talaren har ju dock varit rätt så besk mot utskottet, och det kan måhända därför anses motiverat att anföra några förmildrande omständigheter. Jag vill då först påpeka, att när den ärade talaren uttryckte sin häpnad över utskottets förslag, så glömde han att uttala sin häpnad även överskolöverstyrelsen, som dock har framlagt det förslag, på vilket propositionen grundar sig. Utskottet har dessutom _ det ha vi fått ett ganska snävt erkännande för - gått ett »tuppfjät» närmare motionärernas önskemål änskolöverstyrelsen och Kungl. Maj zt. Jag har emellertid begärt ordet inte så mycket för att uppträda somförsvarsadvokat för statsutskottet _ det tror jag man i statsutskottet i allmänhet inte anser sig i någon högre grad behöva - utan snarast för att instämma i de allmänna synpunkter, som motionären har anfört. Det är i högsta grad värt uppmärksamhet, att småskollärarinneproduktionen fått en omfattning, som inte står i någon som helst rimlig proportion till behovet av lärarinnor. Jag vill anbefalla kammaren att kasta en blick på sid. 190 i åttonde huvudtiteln och särskilt på siffran för 1933 i den där införda tabellen. Då var deutexaminerades antal visserligen så lågt som 155, men de anställdas antal var endast 53, medan 99 _ alltså i det närmaste ett hundratal _ inte fingo någonanställning. Av de utexaminerade var det således blott en tredjedel som kunde få anställning. Det måste sägas, att det inte är rimligt, att man förfar på det sättet. Jag hörde redan i fjol till dem, som i utskottet försökte få till stånd en viss begränsning av lärarinneproduktionen för småskolan. Då ville man inte höra på det örat. l år har man däremot gått betydligt längre än som ifrågasattes i fjol. Man har, som kammaren torde finna, icke blott kraftigt reducerat nyintagningen vid seminarierna, utan även hemställt till Kungl. Maj :t, att, om Kungl. Maj :t skulle finna senare inkomna upplysningar göra det nödvändigt, ytterligare minska elevantalet per klassavdelning. Vi ha nämnt siffran 10 såsom varande en lagom rund siff_ra, men den binder ju inte Kungl. Maj :t. Man kan naturligtvis säga, att det är oekonomiskt att arbeta med så små avdelningar. Å andra sidan kan man inte förneka, att det är pedagogiskt fördelaktigt att ha dylika begränsade avdelningar, och dessutom är det ännu mera oekonomiskt att avlöna lärare, som gå och inte ha något att göra. Jag vill visst inte förneka, att motionärerna kunna ha rätt i, att man under nuvarande omständigheter mycket väl skulle kunna inställa utexamineringen för ett eller annat år. Då det emellertid inte har visat sig möjligt att inom avdelningen och utskottet finna gehör för en så pass radikal åtgärd, måste jag i alla fall uttala min tillfredsställelse över att man har velat göra det nyssnämnda tillmötesgåendet mot de av motionären framhållna synpunkterna och de synnerligen starkt talande tidsförhållanden, han påpekat, att man gjort denna hemställan till Kungl. Maj :t att eventuellt minska elevantalet perav
