Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/450

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


52 Nr 17. Onsdagen den 14 mars f. m. Ang. vissa anslag till nykterhetens främjande. (Forts.) kronor.» Kungl. Maj :t har här sökt stanna vid det belopp, som man i fjol var enig om att ställa till förfogande för nykterhetens främjande, och icke redan året därpå gå utöver det och använda skattemedel för ändamål, som man ansåg att avkastningen av rusdrycksmcdelsfonden skulle räcka för. Herr talman, jag yrkar bifall till Kungl. Maj :ts proposition. Herr förste vice talmanncn: J ag skulle tro, herr talman, att man kan säga, att åttonde huvudtiteln på denna punkt har fått en rätt säregen behandling. Vi ha under denna åttonde huvudtitel mer än 300 anslag. Av dessa äroåtminstone de två tredjedelarna alldeles oförändrade. l fråga om många av de andra anslagen kan man säga, att de rent automatiskt höjas och sänkas, och marginalen mellan höjning och sänkning kan ibland gå upp tillhundratusentals kronor, för att inte säga att den någon gång kan överskridamiljonen. Om man undantager alla dessa, som 'särskilt ligga inom det storaskolområdet _ såväl läroverkens som folkskolans område _ så ha höjningarna och sänkningarna i fråga om de andra varit mycket måttfulla. Alltifrånarkiven och fram till folkbildningsåtgärderna i övrigt kan man säga, atthöjningarna varit ungefär ett fyrtiotal, och stora ha de inte varit. Sänkningarna av anslagen ha varit mycket få, kanske bara tiondelen av höjningarna, och man kan också säga, att det här inte rört sig om några större summor.Således, i fråga om alla sådana anslag, där departementschefens omdöme eller personliga inställning varit det bestämmande för anslagets storlek, röjes det egentligen en verklig välvilja. Men i fråga om det anslag, som nu är före till behandling, måste man _ även om man inte är en pessimist _ säga sig, att välviljan varit minimal. Anslaget till föreläsnings- ochinstruktionsverksamheten till nykterhetens befrämjande, har av departementschefen sänkts från 95,000 till 50,000 kronor. Det är klart, att denna sänkning redan i och för sig är inte bara avsevärd utan något mera. Men den får sin rättabetydelse, om man tänker sig tillbaka ett par år. För tre år sedan utgick detta anslag med 200,000 kronor. Det sänktes sedan till l40,000 kronor, därifrån avdepartementschefen till 100,000 kronor, och i det beslut, som fattades av fjolårets riksdag, stannade det vid 95,000 kronor. Det är klart, att mot den bakgrunden blir behandlingen av anslagettydligare. Och man frågar sig _ man nästan tvingas att fråga _ vad som kan vara anledningen till att anslaget behandlats på detta sätt. Är det verkligen så, att den verksamhet, som det här är fråga om, inte längre är behövlig? Är den förutsättning, som en gång skapade anslaget, inte längre till finnandes? Är allt numera väl beställt och anslaget sålunda moget för en avskrivning? Eller är det så, att verksamheten på något vis har kommit på sned? Att den ej längre är tidsenlig utan har blivit urmodig, om jag så får säga, och mogen för att läggas ned? Personligen har jag den bestämda uppfattningen, att ingenting av detta är verklighet. Spriten är fortfarande, som den varit länge, en mycket farlig kamrat. Spritens sociala register är för närvarande nästan lika svart, som det varit förut, och varningarna äro i våra dagar minst lika betingade som de voro förr. Det är inte alls på det viset, att verksamheten kommit på sned. Den genomlöper en utveckling om inte år efter år sååtminstone årtionde efter årtionde, och man kan säga, att den sysslar i hög grad med det, som för dagen är aktuellt. Den som slår upp sid. 104 här istatsutskottets utlåtande över åttonde huvudtiteln, finner, att den i många fall är sammanlänkad med dagens företeelser, med möten av lärare, präster ochpredikanter, av nykterhetsnämnder och nykterhetssammanslutningar, att denuppträder så att säga på årsmöten med nykterhetsorganisationer ochnykterhetssammanslutningar, länskonferenser anordnade av rikskonnnittén mot olaglig