54 Nr 17. Onsdagen den 14 mars f. m. Ang. vissa anslag till nylctcrhetens främjande. (Forts.) i det stora l1ela, men taga ut något särskilt anslag, där en reduktion skulle kunna. anses påkallad. Det var denna senare väg, som valdes, hela tiden med beaktande av att den ram, som var given genom rusdrycksmedlen, icke skulle få överskridas. Ja, herr talman, antag att man hade valt den förra vägen, att man alltså gjort en proportionell reduktion över hela linjen, vad hade detta fått till följd? Det hade fått till följd, att anslagen till samtliga dessa smärre ändamål fått ganska kännbart procentuellt reduceras, och jag föreställer mig, att det inte hade varit någon liten flora av motioner som då skulle havablomstrat, anknutna till vart och ett av dessa anslagsändamål. Det syntes mig därför vara ändamålsenligare att ta sikte på ett stort anslag, som kanreduceras, och hålla sig inom ramen av de 239,000 kronorna. Spörsmålet synes då vara: med vad skäl har man nalkats just detta anslag? Ja, jag vill säga, att för mig har skälet helt enkelt varit, att jag icke kanbetrakta denna verksamhet på annat sätt än som en totalitet. Här ha vi hela raden av anslag på sidorna 258 och 259 i åttonde huvudtiteln. Varje dylikt anslag får förutsättas hava en viss effekt, och det är en effekt i sammariktning, -nämligen till ökad folknykterhet. Då jag nedskrivit detta speciellaanslag, varom nu är fråga, har det alltså även hängt samman med att jag haransett, att man väl inte får bortse från effekten av alla de andra anslagen. Jag har den allra största aktning för en hel del av den föredragsverksamhet, som utföres på detta område. Men jag nödgas fråga mig: bortser man då alldeles ifrån effekten av alla de andra anslagsposterna? . l detta sammanhang vill jag säga, att jag blandar mig inte i, urnykterhetssynpunkt, frågan om de båda alternativ, som här framgått ur utskottetsbehandling. Jag har velat stryka under, att det synes mig vara en vansklig väg man beträder, när man tar i anspråk skattemedel för dessa ändamål, då den riktiga utgångspunkten bör vara, att man skall hålla sig till avkastningen av rusdrycksmedelsfonden. Jag kan också tillägga, att jag är av den meningen, att höjandet av vår folknykterhet här i landet sammanhänger med många, många andra faktorer än dessa speciella föreläsningar. Det finns i tiden en tendens till ökad allmän hyfsning. Det finns en rad av förströelsefaktorer, som spela in och på ett annat sätt, än som tidigare varit möjligt, sysselsätta människans själsförmögenheter och höja henne till ett högre plan. Med allt erkännande av det myckna goda. som dessa föreläsningar ha åstadkommit och som här underströks av den siste ärade talaren, har jag en känsla av, att när man talar om en tillbakagång för folknykterheten, glömmer man, att möjligheterna för människorna i våra dagar att finna förströelser äro mycket större än förut. Jag behöver inte erinra om den revolution, som gjort slut på tråkigheten på den svenska landsbygden, om vilken det tidigare motionerades. Nu har man bättre kommunikationer, radio, föreläsningsverksamhet och allt dylikt. Skall man bedöma dessa problem, tror jag, att man gör klokt i att se dem i ett enda sammanhang, det sammanhang, som skulle kunna rubriceras såsom frågan om ungdomens och den svenskaallmänhetens fostran till större hyfsning. Jag tillmäter emellertid icke någon större vikt, om detta anslag är av den ena storleksordningen eller den andra, utan det viktigaste har synts mig vara dels det samspel mellan olika anslag, som man kan ernå, och dels ochframför allt att vi söka hålla oss inom den ram, som är möjlig genom avkastningen å rusdrycksmedlen. Skall man fortsätta att beträda den här vägen, attskattemedel skola tagas i anspråk, undrar jag, om vi inte snart nog få anledning att taga oss en funderare igen och återvända till den utgångspunkt, som jag vid budgetens uppgörande fann vara sund och riktig. Detta har, herr talman, varit de utgångspunkter, som för mig varitavgö
