Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/453

From Wikisource
Jump to navigation Jump to search
Den här sidan har inte korrekturlästs


Onsdagen den 14 mars f. ni. Nr 17. 55 Ang. vissa anslag till nykterhetens främjande. (Forts.) rande och vägledande. När den siste ärade talaren låter förstå, att här skulle ha förelegat något slags dunkelt uppsåt till skadegörelse, såsom orden föllo, nödgas jag däremot inlägga en alldeles bestämd gensaga. Jag tror, att en rationalisering av hithörande verksamhet är till verksamhetens eget fromma och icke behöver uttolkas såsom någon lust att komma till livs den fostrande aktivitet, som här äger rum. Herr Olsson, Oscar: Jag ber att få fästa uppmärksamheten på attstatsrådets resonemang utgick rent principiellt från en alldeles felaktigutgångspunkt. Han påpekade, att det var nödvändigt att försöka hålla dessa anslag inom ramen för den avkastning, som kommer från rusdrycksmedelsfonden. Men det har ju regeringen inte gjort. Detta påstående av ecklesiastikministern är ju fullkomligt felaktigt. Det förhåller sig ju på det sättet, att det ärecklesiastikministern och socialministern, som ha tagit i anspråk denna avkastning avrusdrycksmedelsfonden för åtgärder, ägnade att främja nykterheten, såsomundervisnings- och upplysningsverksamhet, understöd åt nykterhetsnämnderna, uppdagande av olovlig tillverkning och införsel av sprit m. m. Nu har socialministern visat sitt intresse för nykterhetsåtgärderna på det sättet, att han har gått utöver vad denna rusdrycksmedelsfond avkastar med 79,000 kronor, under det att ecklesiastikministern påstår, att det är alldeles orimligt att gå utöver vad fonden avkastar. Socialministern har utanringaste tvekan för dessa ändamål tagit 79,000 kronor av skattemedel. Hansintresse för nykterhetsåtgärderna har varit så pass stort, att han ansett sigkunna göra detta. Det kan kanske bero på huru dessa båda departementschefer äro behandlade av finansministern. Men kan det verkligen vara på detsättet. att socialministern är gullgossen och ecklesiastikministern merastrykpojken hos finansministern, så att finansministern har ställt olika krav på dem i fråga om deras skyldighet att hålla sig inom gränsen förrusdrycksmedelsfondens avkastning? J ag skulle emellertid tro; att det är precis lika farligt _ ifall det ärfarligt - att använda skattemedel för vad som av dessa saker faller inomsocialministerns eller ecklesiastikministerns anslagsäskanden. Jag kan inte allsförstå, att anslagskraven i detta fall från den ena departementschefen skulle vara så mycket rysligare än från den andre. Sålunda, hela grundvalen förecklesiastikministerns och herr Lindblads ståndpunkt finns helt enkelt inte. Här var det ju i fjol på det sättet, att man hade en rusdrycksmedelsfond på 100 miljoner kronor. Denna fond beslöt riksdagen att nedskriva med 80miljoner kronor, så att det bara skulle bibehållas 20 miljoner kronor, varsavkastning skulle användas för dessa av mig uppräknade ändamål. En hel radrepresentanter opponerade mot detta »med mera» i bestämmelserna, som var så obestämt, och ville, att avkastningen av fonden skulle helt användas för dels upplysningsverksamhet, som står först bland ecklesiastikministernsanslagsanspråk, och dels för nykterhetsnämnderna. Det var vad man ansåg attfonden borde användas till. Det var därför att vi ansågo, att kostnadernahärför skulle kunna täckas av avkastningen av rusdrycksmedelsfonden, som vi utan vidare gingo med på, att de 80 miljonerna skulle indragas till staten. Men nu har man ansett detta »med mera», som vi då opponerade oss emot, vara det viktigaste. När det gäller de enskilda alkoholistanstalterna harsocialministern sålunda föreslagit och har riksdagen redan beslutat, att av det belopp, som går åt där, skola 386,000 kronor tagas av avkastningen frånrusdrycksmedelsfonden, medan de 79.000 kronor, som dessutom behövas, skola tagas av skattemedel. Om det nu är så, att riksdagen anser, attupplysningsverksamheten också är mycket viktig, kanske lika viktig somalkoholistanstal