84 Nr 17. Onsdagen den 14 mars e. m. Anslag till upplg/snínrgsarbate för freden. (Forts.) Förutsättningen för bevarandet av freden är, att ett folk är sågenomsyrat av fredskärlek, att det undviker allt, som kan störa freden och friden mellan nationerna. Jag måste säga, att i detta hänseende förefaller det mig, som om det inte är så alldeles välbeställt även inom vårt land. Den enskilda yttranderätten; den erkända tryckfriheten må ha fritt spelrum, åtminstone inom vissa gränser, men när det gäller staternas uppträdanden gentemotvarandra, och särskilt ifrån sådana organisationers sida, som understödjas av statsmedel, måste inskränkningar krävas både i fråga om yttrandefriheten och tryckfriheten. Vi ha ju för övrigt sett här i vårt land, att vi varit eller, kanske vågar jag säga, att vi befinna oss i en situation, då man från visst håll vidtager åtgärder, som jag menar störa grannsämjan mellan vårt land och ett annat land. Det blev utrikesledningens plikt att ingripa och varna för sådana yttringar, som kunna störa freden mellan respektive folk. Såsom jag redan antydde i mina inledande ord, är jag ingalunda någon motståndare till anslag för fredspropagandan, och jag skulle med stort nöje hava gått med på den kungl. propositionen. Beträffande användningenkräves det från min sida rörande detta anslag, såväl som varje annat anslag, att det skall vara förenat med ändamålsenlighet och med ansvar. Det är vid granskningen av fördelningen av det hitintills utgående anslaget, som jag funnit anledning till anmärkning. Jag har i det hänseendet riktatanmärkningar mot den s. k. lnformationsbyrån, som ju tillskapades för fem år sedan, och i vars tillskapande jag ju själv hade del, åtminstone i vissutsträckning. Det lades då upp av motionären, som här senare kommer att uppträda, ett mycket storslaget program. Man skulle förse dagspressen med artiklar och informationer och även tillhandahålla andra tidningar ochtidskrifter med material. Man skulle upprätta ett bibliotek, som skulle stå allmänheten till tjänst, man skulle utgiva en publikation, som särskilt tog sikte på fredspropagandan, och man skulle anordna föredrag etc. Jag har ansett det vara min skyldighet, då jag haft att på avdelningen i statsutskottet förberedelsevis behandla denna kungl. proposition, attundersöka, hur det i själva verket förhåller sig med det storslagna program, som för fem år sedan framlades för riksdagen och som var utgångspunkten för det beslut, som då fattades och som sedan har upprepats. Byrånsverksamhet skulle, som jag redan har påpekat, bestå i att förse tidningspressen med pressmeddelanden i fredsfrågor. Jag ber då att få upplysa kammarendärom, att under förra året försågs ett tiotal tidningar tillhörande den politiska pressen med sådana meddelanden. Det var blott detta ringa antal, somansåg sig ha någon anledning att prenumerera på ifrågavarandepressmeddelanden. Enligt den uppgift, som utskottsavdelningen erhållit frånvederbörande, daterad den 28 februari detta år, är det fem politiska tidningar, som abonnerat på dessa pressmeddelanden och tio, som rekvirerat desamma mot betalning per gång -- alltså en summa av femton politiska tidningar i vårt land. Därtill komma ett par tre tidningar i utlandet, en i Köpenhamn och en, som utges i Oslo, samt ytterligare några stycken tidskrifter såsom Freden, Fredsmissionen, Fredsbladet, Frid på jorden och någon mera. De sistnämnda lämnar jag i detta sammanhang ur räkningen, då jag föreställer mig, att dessa tidningar eller tidskrifter, som ha till särskild uppgift att sprida kännedom om fredsrörelsen i världen, ha möjligheter utanför denna lnformationsbyrå. Jag menar med detta att den storartade plan, somupplades för fem år sedan, den har tyvärr -- jag upprepar ordet tyvärr, herrtalman _ inte i någon nämnvärd grad gått i uppfyllelse. Skulle jag vidare analysera sammansättningen av de tidningar, som äroprenumeranter, finner jag med djupt beklagande att det inte finns en endatid
