Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/481

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Onsdagen den 14 mars e. m. Nr 17. 83 _ _ Anslag till upplysningsarbete för freden. (Forts.) den österrikiska och ungerska, som äro direkt inordnade under Unionen iBryssel, vilka till sitt namn, »Föreningen för Nationernas förbund», ha tillagt orden »och utrikespolítik». Det komma vi nog att göra här också. Våra föreningar, som ha gemensam organisation med utlandet, kunna inte vidare resa till sina internationella kongresser och kommissioner.Grenen får ingen kontakt med stammen och roten. Den förtvinar. Vidare -- det har jag glömt att tala om i min motion - ha de nu det bekymret, attsamorganisationen likaväl som Nationernas förbund i Genève fordrar årsbidrag från de olika ländernas föreningar. Detta kunna de inte heller betala. När riksdagen har råd med så mycket annat till stora belopp, bör den väl även kunna höja det här fattigvårdsunderstödet på 15,000 kronor till sitt gamla belopp 32,000 kronor. Det gäller nu i tiden att gå till botten med oron ivärlden på fredliga vägar, inriktade på dess orsaker. Det är på den grund, herr talman, som jag yrkar bifall till min motion i sådant syfte. Herr Hamrín: Herr talman! Jag vill till en början mycket starktunderstryka, att min reservation till utskottets betänkande är inte föranledd av några sparsamhetsskäl eller sparsamhetssynpunkter. Det ä.r inte sådana, som jag har lagt på denna fråga, ty jag anser, att dessa 5,000 kronor, som det gäller, inte ha så stor betydelse i det helas sammanhang, att jag ens behöver nämna den saken. Det är tvärtom av andra orsaker, som jag strax skall komma till, som jag ansett mig böra göra det uttalande, som finnes fogat till statsutskottetsbetänkande. lnnan jag kommer in på den realiteten, skall jag emellertidtilllåta mig att taga upp det resonemang, som friherre Lagerfelt här förde och som var ett återupprepande av samma uttryck och påståenden, som manalltid har gjort, när man resonerar om fredsanslag och fredssträvanden. Om friherre Lagerfelt och högern i allmänhet med talet om, att vi svenskar äro så fredsälskande, avse, att vi inte umgås med några planer på anfallskrig eller överhuvud taget vilja bidraga till eller medverka till konflikter med andra länder, så är det .alldeles uppenbart, att hela det svenska folket - jag skulle nästan våga säga varenda svensk medborgare - kan understryka och instämma i ett sådant uttalande. Det är dock inte på det sättet, som saken egentligen bör ses. Det är icke genom aggressiva planer, som krigen i allmänhet uppstå, utan de leda sitt ursprung från en mentalitet, som tager sig uttryck i våldsgärningar, när tid och tillfälle ges. Jag tror, att man på detta område skulle kunna hänvisa till erfarenheter sedan gången tid och detta inte minst beträffande världskrigets uppkomst. Nog tror jag, att man överhuvud taget kan påstå, att varken i Tyskland eller något av de andra länderna medborgarna i allmänhet umgingos med några planer på överfall på andra länder utan alla deklarerade de överhuvud taget precis på samma sätt, som den förste ärade talaren gjorde här i dag och som hansmeningsfränder alltid gjort, när det varit fråga om att diskutera detta anslag och dessa gt;-ä,vanden_ Men, mina herrar, det är väl ändå så, att om intefredskärleken har så genomsyrat folket, att den även, när påfrestningar komma., bibehåller densamma är väl ändå inte mycket vunnet. Jag menar, att där man endast för fredskärlekens tal på tungan men inte offrar någonting, när situationen kräver det, kan man inte stå upp och slå sig för sitt bröst och säga, att vi äro alla fredsvänner. Det är, som jag nyss sade, på mentaliteten, på. viljan, på känslan av att någonting måste offras även för fredssakens skull i ett visst givet ögonblck, som det hela dock beror, och det är från den utgångspunkten, som jag ser varje anslag och varje arbete i fredsriktníng.