Onsdagen den 14 mars e. m. Nr 17. 115 Ang. försäljning av svenska stenkolstillgångarna å Spetsbergen. (Forts.) Herr Kvarnzelius: Herr talman! Herr Lindblad frågade: vad är det som har inträffat? Jo, det är ju det, herr Lindblad, att styrelsen förSpetsbergsbolaget gått in till Kungl. Maj :t och begärt att få sälja gruvan. Det är ju en ganska anmärkningsvärd omständighet, att styrelsen yttrar sig på det sättet som den gör och som är återgivet i utskottsutlåtandet. Styrelsen har uttalat, >>att de faktorer, som tidigare framhållits såsom stöd förbibehållande av äganderätten till dessa koltillgångar, uppenbarligen förlorat ibetydelse och att styrelsen kommit till den uppfattningen, att övervägande skäl nu talade för en försäljning. Då den avtalade köpeskillingen syntes vara tillfredsställande, finge styrelsen därför hemställa, attdepartementschefen ville giva statens ombud vid en blivande bolagsstämma, där frågan om försäljning kunde komma att behandlas, i uppdrag att biträda beslut om försäljning av bolagets tillgångar på Spetsbergen och om godkännande av det föreliggande köpekontraktet». i Vad är då naturligare än att Kungl. Maj :t tog upp detta ärende tillprövning och inhämtade vederbörande myndigheters yttranden? Arendetremitterades till järnvägsstyrelsen, till kommerskollegium och till statskontoret, och alla dessa tre myndigheter tillstyrkte försäljningen. Järnvägsstyrelsen, vars yttrande återfinnes på sid. 4 i utlåtandet, »har förklarat sig, medhänsyn till de intressen styrelsen har att bevaka, icke hava något att erinra mot den föreslagna försäljningen». Kommerskollegium yttrade, att det »ansett sig icke hava anledning att med hänsyn till det svenska näringslivetsintressen göra någon erinran mot en försäljning>>, och statskontoret uttalade, »att, då de skäl bolagets styrelse anfört för sitt ställningstagande synts ämbetsyrket övertygande och, såvitt ämbetsverket kunde bedöma, denavtalade köpeskillingen under föreliggande omständigheter måste anses vara av beskaffenhet att kunna godtagas, ämbetsverket för sin del finge förorda den av styrelsen gjorda framställningen>>. Herr Lindblad citerade bl. a. en promemoria från dis onent Granström i Kiruna, där det säges, att regeringen inte skulle ha fullständigt förberett ärendet. Den har inte hört Jernkontoret, inte lngeniörsvetenskapsakademien och inte lndustriförbundet. Ja, såvitt jag förstår, kan man i dettaavseende inte rikta något som helst klander mot det sätt, varpå detta ärende blivit förberett, innan det lades inför riksdagens ögon. Kungl. Maj :t hartvärtom i det fallet inhämtat allt som grundlagen föreskriver skall inhämtas, och de myndigheter, vilkas hörande där föreskrives, ha blivit hörda. För övrigt kan man ju sätta i fråga, huruvida Jernkontoret ellerlngeniörsvetenskapsakademien eller lndustriförbundet äro myndigheter av den beskaffenhet, att man har någon som helst skyldighet att inhämta deras yttrande. l detavseendet anser jag alltså att fullständig utredning föreligger, och när styrelsen, som väl närmast har ansvaret för driften och förvaltningen av egendomen däruppe, för sin del anhållit att få tillstånd att godkänna en försäljning på de villkor, som norska staten erbjudit, förefaller det mig, som om skälenhärför skulle vara mycket starkare än de skäl, som hittills förebragts av någon av dem, som företräda reservationen, för att vägra en försäljning. Jag ber för min del att med åberopande av den mycket utförligamotivering, som av statsrådet och chefen för handelsdepartementet här har anförts och med fullt instämmande i vad herr Tham redan yttrat under debatten få yrka bifall till statsutskottets förslag. Herr Johansson, Johan Bernhard: Herr talman! Jag ber att endast istörsta korthet få ange, att under det studium jag kunnat- ägna detta ärende och sedan jag åhört de olika talarnas anföranden, har jag för min del kommit
