_ Lördagen den 17 mars f. m. Nr 18. 3 Ang. r_egzeringen av arbetsvillkoren för viss sjukhuspersonal m. m. (Forts.) Detta är alltså ett förhållande mellan landstingets behörighet å ena sidan och de lokala direktionernas befogenheter å andra sidan. Den andra fråga, som här beröres, gäller spörsmålet i vad mån ett landsting kan delegera den bestämmanderätt, som må tillkomma landstinget i dessafrågor, till sitt förvaltningsutskott, alltså spörsmålet huruvida antingenkollektivavtal eller också föreskrifter, som ensidigt beslutas av landstinget, kunna efter landstingets beslut få fastställas av dess förvaltningsutskott. Slutligen ha vi den tredje fråga, som här beröres, spörsmålet i vad mån. bestämmelser rörande anställningsvillkoren kunna regleras genomkollektivavtal, alltså inte endast genom ensidiga bestämmelser från landstingets sida genom reglementen eller dylika ensidiga föreskrifter, och huruvidalandstinget, under förutsättning att det kan enhetligt reglera avlönings- ocharbetsvillkoren, överhuvud taget kan göra detta i kollektivavtalets form. Det har nu förekommit i praktiken sedan åratal tillbaka, att landstingen ha begagnat sig av denna enligt lagstiftningen tvivelaktiga möjlighet.Landstingen ha på åtskilliga ställen antingen ingått kollektivavtal medorganisationer för personalen, eller också genom enhetliga reglementen regleratpersonalens anställnings- och lönevillkor för samtliga landstingetssjukvårdsanstalter. Detta har, som sagt, försiggått i åtskilliga år och vi ha också några domar från arbetsdomstolen, vari i varje fall icke ifrågasätts annat än att dylikakollektivavtal skulle vara rättsligt giltiga. Senast ha vi en dom från 1933, där det gällde en tvist mellan Stockholms läns landsting och svenskakommunalarbetarförbundet, och vari arbetsdomstolen prövade rättvist förpliktalandstinget betala viss lön till viss personalkategori vid ett antal uppräknadesjukvårdsanstalter inom länet. Att emellertid denna fråga har kunnat te sig tvivelaktig och att ett behov av lagstiftning har uppstått, kommer sig närmast av några utslag avregeringsrätten, vari regeringsrätten efter anförda besvär upphävt landstings beslut i frågor rörande kollektivavtal. l det ena fallet gällde det närmastspörsmålet, huruvida landstinget kunde delegera sin bestämmanderätt åt sittförvaltningsutskott. Ett landsting hade uppdragit åt förvaltningsutskottet att i vissa avseenden med landstingets rätt fatta beslut rörande avfattningen av ett kollektivavtal. Regeringsrätten förklarade efter anförda besvär, att denna delegation av landstingets befogenhet till förvaltningsutskottet icke varförenlig med gällande lag, och upphävde följaktligen beslutet. l vad månregeringsrätten ansåg, att överhuvud taget landstinget icke ägt befogenhet att fatta beslut i denna fråga, framgår icke av detta utslag. Det andra regeringsrättsutslaget har skapat ovisshet och har medfört en tolkning av gällande bestämmelser, som måste föranleda önskemål omlagstiftning. Det gällde likaså ett landstings beslut rörande kollektivavtal, däri regeringsrätten förklarade, att vissa bestämmelser, som ingingo i dettakollektivavtal, voro av den natur att landstinget icke ägde fatta beslut omkollektivavtal rörande det slaget av frågor. Sedermera har från vissa personalorganisationer inkommit framställningar rörande lagändring i dessa ämnen. Dessa framställningar ha varit på remiss till landstingen och vissa stadsfullmäktige samt till en del organisationer. Av denna utredning synes det nu framgå, att det i ganska stor utsträckning bland landstingen -själva anses vara ett önskemål att ge landstingen störrebefogenhet än vad landstingen ha enligt regeringsrättens utslag, och vidare att undanröja den ovisshet, som gällande lagstiftning för närvarande erbjuder. Sålunda har t. ex. Landstingsförbundet i sitt yttrande uttalat, att det mednuvarande lagbestämmelser vore svårt. för att icke säga omöjligt, att åt ett landsting och dess förvaltningsutskott inrymma något inflytande vidgestal
