Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/536

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

12 Nr 18. Lördagen den 17 mars f. m. Ang. regleringen av arbetsvillkoren för viss sjukhuspersonal m. m. (Forts.) tivt avtal för den där anställda personalen anförts, att systemet slagit väl ut och fungerat utan friktion vid de sjukvårdsinrättningar, där sådana avtalredan upprättats, mä erinras om, att å andra sidan några olägenheter eller några missförhållanden, personalen till nackdel, icke försports från det alldelesövervägande antalet sjukhus, där personalens arbetsförhållanden icke varitreglerade genom kollektivavtal. Erinras må. också, att den sakkunniga medicinska myndigheten,medicinalstyrelsen, bestämt motsatt sig införandet av kollektivavtal vid de allmänna sjukvårdsanstalterna. Avstyrkande utlåtanden ha också i ärendet inkommit från sådanasakkunniga sammanslutningar som svenska lasarettsläkarföreningen och svenskasanatorieläkarföreningen. Personligen har jag också införskaffat migupplysningar från synnerligen erfarna och meriterade sjukhusläkare, och dessa habestämt förklarat, att 'kollektivavtal vid sjukhusen innebära ettirritationsmoment, som helst bör undvikas. l utskottets utlåtande har också talats om den intressekollision, _som ett bifall till den kungl. propositionen skulle innebära. Utskottet har därvid talat om att faran för en kollision mellanbefattningshavarnas offentligrättsliga och privaträttsliga ställning i icke oväsentlig grad skulle komma att ökas, och denna omständighet har också fått sitt uttryck i de från högerhåll väckta avslagsmotionerna, där man i detta sammanhangsäger följande: »En annan komplikation, som yppar sig, om ett kollektivavtal skall reglera här avsedda personals tjänstgöringsförhållanden, är svårigheten, för att icke säga omöjligheten, att i vissa fall avgöra, om enbefattningshavare i sin tjänst skall anses bunden av bestämmelserna i förefintliga allmänna författningar och andra för tjänstemän i lagens mening allmänt gällanderättsprinciper och sålunda handlar under tjänstemannaansvar eller om handärutinnan icke har att hörsamma andra föreskrifter än dem, som finnas angivna i kollektivavtalet» Vidare säges: »Att detta spörsmål, särskilt då det gäller lydnadsplikten gentemot en överordnad i tjänsten, icke enbart är av teoretiskt intresse, torde vara otvivelaktigt.>> l detta sammanhang vill jag säga, attmotionärerna i detta avseende' ha rådfört sig med en av de allra förnämstajuridiska auktoriteterna å detta område, och han har särskilt framhållit. att en sådan kollision är synnerligen allvarlig och att statsmakterna icke böravidtaga åtgärder för att få till stånd en lagstiftning, därvid icke undanröjtoförefintligheten av en sådan kollision. p Utskottet har också talat om nyttan och nödvändigheten av attlandstingens centrala organ, förvaltningsutskotten, skulle erhålla större makt ochmyndighet beträffande sjukhusens förvaltning. Det är således här talat omönskvärdheten och nödvändigheten av att åstadkomma centralisering. Häremot må erinras, att enligt 3 § i lagen den 22 juni 1928 om vissa av landsting eller kommuner drivna sjukhus landstingets förvaltningsutskott har att ålandstingets sjukvårdsinrättningar utöva en kontrollerande och rådgivandeverksamhet samt att det i sista hand är landstinget i varje län, som har att bevilja och anslå medel för driften av de utav landstinget ägda sjukhusen. Attlandstingen och deras förvaltningsutskott skulle sakna möjlighet att överblicka och kontrollera .verksamheten vid de av landstingen drivna sjukhusen, synessålunda knappast vara med verkliga förhållandet överensstämmande. Den siste ärade talaren har sagt, att kollektivavtalet är den första ochstörsta förutsättningen för arbetsfred. Denna den ärade talarens uppfattning må vara riktig, då det gäller avtal på den allmänna arbetsmarknaden, men man kan väl inte säga, att denna sats skall gälla, när det är fråga om att träffa avtal med personer, vilka så gott som uteslutande tillhöratjänstemannakategorien. Det är ju i alla fall ännu så länge något för svenskt rättsväsende