Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/537

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Lördagen den 17 mars f. m. Nr 18. 13 Äng. regleringen av arbetsfvillhoren för viss sjinkhuspersonal m. rn. (Forts.) främmande att genom kollektivavtal reglera löner och arbetsförhållanden för rena tjänsteinnehavare. ' Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag. l detta anförande instämde herr Johansson, Johan Bernhard. Herr Larsson, Sam: Herr talman! För min del fäster jag i detta ärende den största vikt vid den del, som rör centralisering eller decentralisering av handläggningen av ärenden angående personalens vid sjukhusenarbetsförhållanden. De av kammarens ledamöter som ha följt förarbetena till dennuvarande sjukhuslagen ha inte kunnat undgå att uppmärksamma, att frågan om förhållandet mellan förvaltningsutskotten och direktionerna var en av de viktigaste och föremål för mycken uppmärksamhet. Spörsmålet hur dethärvidlag skall ordnas, när det gäller personalfrågorna, är ingalunda någonsjälvklar sak. Tvärtom bör den lämpligaste formen härför göras till föremål för ett noggrant övervägande. Nu har Kungl. Maj :t genom denna proposition, som ytterst avser någonting annat, nämligen att möjliggöra träffande avkollektivavtal med personalen - detta är utan tvivel för Kungl. Maj :thuvudsyftet - lätt och lekande löst även denna-andra fråga, nämligen omförhållandet mellan förvaltningsutskotten och direktionerna i dessa försjukvården så viktiga detaljer. Det förefaller mig, som om det inte kan varariktigt _ vilket också är framhållet i utskottets utlåtande - att på denutredning, som nu föreligger eller rättare sagt utan någon särskild utredning, gå och fatta beslut i ett så viktigt spörsmål som detta. J ag vill erinra om, att båda de hörda statliga ämbetsverken, medicinalstyrelsen och socialstyrelsen, ha hemställt om en utredning av frågan, och av' de övriga hördakorporationerna eller institutionerna ha Svenska stadsförbundet, stadsfullmäktige iGöteborg samt förvaltningsutskotten i Södermanlands läns och Östergötlands läns landsting hemställt om sådan utredning. Flertalet av landstingen ha antingen direkt avstyrkt eller ställt sig närmast avvisande mot det förslag, som var remitterat till dem. Då herr statsrådet Undén i början av debatten framhöll, att ett avslag å propositionen skulle innebära ett uttalatmisstroendevotum mot landstingen, må däremot dock kunna sägas, att dennauppfattning uppenbarligen inte delas av landstingen själva, som genom sittavståndstagande från detta förslag visat sig ha en annan mening. Av de hörda institutioner, som ha yttrat sig och förordat en utredning, vill jag särskilt hänvisa till förvaltningsutskottet i Södermanlands läns landsting. Om jag är riktigt underrättad har detta förvaltningsutskott en socialdemokratiskmajoritet, och jag kan för min del till alla delar instämma i det yttrande, som förva.ltningsutskottet avgivit. Det heter däri bland annat följande: »Att landstingen skulle helt avstå från denna dem tillkommande rätt och delegera densamma förbehållslöst till ett underordnat organ, exempelvisförvaltningsutskottet eller en lönenämnd, torde hava sina vanskligheter. En sådanordning är förvaltningsutskottet därför icke benäget att utan vidare förorda.» Sedan diskuterar utskottet, om personalen kan tillförsäkras förhandlingsrätt, och om den skulle kunna få en allmän besvärsrätt. Aven i detta avseende är jag beredd att förbehållslöst instämma i det uttalande som göres. Den saken bör ju för övrigt, enligt vad utskottet i slutet av sitt nu föreliggande utlåtande framhåller, göras till föremål för utredning. Förvaltningsutskottet i Södermanlands län säger till slut, att utskottet icke är »principiellmotståndare till kollektivavtal för ifrågavarande personal, men torde vadutskottet anfört giva vid handen, att frågan om sådant avtal är ett spörsmål av mera invecklad och vansklig natur än vad det vid första påseende kunde