Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/54

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


22 Nr 3. Onsdagen den 17 januari f. m. Statsverkspropositionen. (Forts.) håll, som härigenom skulle komma till användning. Det är ju heller ingen skattehöjning av större proportioner. Jag skulle kunna överlämna åt herr Hamrin att svara på en del av herr Johanssons i Fredrikslund anmärkningar. Herr Johansson i Fredrikslund hade nämligen även en teknisk anmärkning mot att man satte en ny skatt vid sidan av den gamla inkomst- och förmögenhetsskatten. Jag tror jag kan svara på samma sätt, som väl herr Hamrin skulle ha svarat i detta nu, nämligen att tidsförhållandena ändrat sig. Om man också 1919 kunde säga: Vi skola ha en inkomst- och förmögenhetsskatt som är rörlig, där procenttalet går upp och ner, så. att vi slippa skapa nya skatter, 'så ha förhållandena sedan dess ändrat sig på sådant sätt, att jag tror det kan vara motiverat att ta även denna uppfattning under omprövning, även om den förskriver sig från en såallmänt aktad finansminister som Fredrik Thorsson. Det kan ju, som herrJohansson i Fredrikslund påpekat, förefalla orätt att till exempel belastaägaren av en förmögenhet, som kanske har relativt liten inkomst, medan det finns folk med mycket stora inkomster, 20,000 kronor och pension och så vidare, men liten förmögenhet, som gå fria. Den invändningen är riktig. Men herr Johansson i Fredrikslund glömde, att herr Hamrin genom sin extra inkomstskatt just försökt ta i anspråk den skattekraft, som utan tvivel måste finnas hos den senare kategorin. När jag vägt för och emot, har jag trott det vara riktigare att i första hand ta till skattekraften hos dem, som ha en fast inkomst av förmögenhet, innan man eller i stället för att man ytterligare lägger något på den extra inkomst- och förmögenhetsskatten. Skall man dra någon slutsats av herr Johanssons i Fredrikslund yttrande rörande detolämpliga i att på detta sätt skapa nya skatter vid sidan av den gamlainkomstskatten, skulle det väl närmast vara den, att om det verkligen gällde att välja sättet att skaffa dessa nya medel _ och jag tror att herr Johansson i Fredrikslund vid riksdagens slut kommer i det läget att han måste träffa ett sådant val _ så kommer man att föredra, och detta gäller även herrJohansson i Fredrikslund, att höja procenttalet för den vanliga inkomst- ochförmögenhetsskatten, så att den täcker vad som nu skulle inflyta genomförmögenhetsskatten och möjligen också vad som kommer att inflyta genom den extra inkomstskatten. Jag är inte övertygad om, att den stora del av svenska folket, som herr Johansson i Fredrikslund representerar, anser, att detta är den riktiga vägen, ty man kommer ej ifrån, att vår svenska inkomstskatt är ganska hård för de mindre inkomsterna. Den är däremot ganska mild för de högre inkomstklasserna, och under sådana förhållanden är det riktigare att lägga en extra skatt vid sidan på samma sätt, som man på andra håll har en extra inkomstskatt på deverkligt stora inkomsterna, och där man gör en verklig skillnad mellan inkomst av arbete och inkomst av förmögenhet. - När herr Johansson i Fredrikslund i det sammanhanget ej kundeunderlåta att nämna kaffet, så vill jag säga, att jag verkligen trodde, att mangenom den lilla hänvisningen till hur skatteökningarna ha fördelat sig under de sista åren skulle i år slippa att taga upp den gamla striden. Det är ändå ett faktum, att, om man bortser från den nu framlagda budgeten, den direkta sidan av beskattningen under de här två åren inte har ökats med mer än något över 38 miljoner kronor, under det att den indirekta har ökats med 110 miljoner. Och även med de nu föreslagna ökningarna så kommer på dendirekta sidan endast 60 miljoner mot 110 iniljoiier på den indirekta sidan. När man dessutom erinrar sig _ jag behöver inte i denna kammare påminnadärom - vilka ytterligare bördor den stora konsumerande allmänheten i vårt land har påtagit sig för att hjälpa en nödställd näring, nämligen jordbruket,