66 Nr 18. Lördagen den 17 mars e. m. Om ändringar i lagstiftningen rörande maltdrycker. (Forts.) närvarande inte göres till föremål för en systematisk eller fortlöpandebearbetning och som på grund av sin omfattning inte heller kan göras till föremål för en sådan bearbetning. Man skulle sålunda vara frestad att betrakta detta material som rena meningslösheten. Men därtill kommer, att samlandet av detta material självfallet inte kan stimulera till någon större omsorg, intresse eller respekt för författningarnas efterlevande överhuvud hos dem som ha att hopbringa detsamma. Resultatet har också blivit, att föreskrifternadärutinnan i olika hänseenden eftersättas, exempelvis så att en forslare i köparens ställe skriver dennes namn under kvittensblanketten och medelst dennasöverlämnande till tillverkaren redovisar för fullgörande av sitt uppdrag somforslare. Konsekvenser av dylik art, som väl konstituera brott, hemfallande under allmänna strafflagens bestämmelser, måste betecknas som synnerligenupprörande. Reservanterna ha också, med hänsyn därtill och dåköpareförteckningarna måste anses tillgodose varje nödigt och rimligt anspråk på effektivkontroll, stannat för ett förslag om kvittensernas avskaffande. Jag skall, herr talman, i detta sammanhang inte ytterligare ingå på dessa frågor. Jag tillåter mig därför att i anslutning till det anförda och under åberopande av innehållet i föreliggande motioner, i tillämpliga delar, yrkabifall till utskottets betänkande om en allsidig utredning samt därjämte,beträffande frågan om tillverkning och försäljning av starkporter, bifall till den av herr Nilsson i Kristianstad m. fl. under punkt l avgivna, vid betänkandet fogade reservationen, och slutligen beträffande frågan om kvittensförfarandets mildrande bifall till den av bemälda personer under punkt 2 avgivna, likaledes vid betänkandet fogade reservationen. Herr Björnsson: Herr talman! Då det tidigare här i riksdagen har talats om önskvärdheten att medge tillverkning och försäljning av starkporter, har man gjort rätt stor affär av vissa tekniska svårigheter. Det skulle vara svårt att distribuera den genom våra försäljningsbolag, och det skulle vara svårt att få kontroll över tillverkningen. Personligen tillmäter jag inte invändningar av denna art någon som helst betydelse. Jag tror att det har lösts mycket krångligare administrativa problem på en kortare tid än som skulle stå till förfogande nu, ifall det för svenska folket verkligen vore ett livsintresse att få starkporter tillgänglig omedelbart och i ett sammanhang. Men jag tror inte, att det är ett större intresse för svenska folket att åter få köpa porter. Jag tror tvärtom, att det är mycket viktigare, att man inte nu omedelbart i en hastig vändning vidtar en sådan förändring i gällande lagstiftning. Ettfrigivande av tillverkning och försäljning av porter i landet även under deförhållanden, som herr Velander tänkt sig, alltså under villkor att portern skulle jämställas med vinet i försäljningshänseende, innebär i själva verket ett första steg mot avskaffande av det starkölsförbud, som genomfördes 1923. Detta starkölsförbud betraktar jag som ett av de viktigaste framsteg, som undersenaste tid gjorts genom lagstiftningsåtgärder för främjande av nykterheten. Den som har i minne det motbjudande ölfylleri, som förekom i städer och på landsbygden, särskilt i stationssamhällen o. dyl., under tiden omkringsekelskiftet, och har tillfälle att iaktta det tillstånd som för närvarande råder, sedan starkölet blivit förbjudet, måste medge, att den utveckling som ägt rummellan dessa båda tidpunkter är en utveckling framåt. Jag tror inte det ärangelägnare att tillfredsställa portervännernas önskan att åter få starkporter än att man kan ge sig till tåls, tills man har sett hur det kan tänkas påverkanykterhetstillståndet i landet, om man på nytt medger tillverkning av starkare maltdrycker än klass 2. När man hörde herr Velander tala om, vilka fördelar som skulle följa med
