Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/589

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Lördagen den 17 'mars e. m. Nr 18. 65 _ Om ändringar i lagstiftningen rörande maltdrycker. (Forts.) de till den uppgift, som av reservanterna, nu åsyftas, kan måhända bästillustreras genom ett konstaterande, att för exempelvis tillverkningsåret 1913- 19_1-1, alltså det sista före kriget, tillverkningen av starköl uppgick till icke mindre än 1 runt tal 1,010,000 liektoliter, under det portertillverkningen för samma tid stannade vid allenast cirka 46,000 hektoliter samt att en eventuell tillverkning av starkporter nu säkerligen skulle komma att väsentligtunderstiga sistnämnda siffra. _Det vid olika tillfällen inom riksdagen motionsvis framförda kravet på ett frigivande av portern har allt sedan 1930 års riksdag ständigt avvisats under hänvisning till den sedan 1928 pågående allmänna revisionen avrusdryckslagstiftningen. Genom beslut i juni '1932 har också' Kungl. Maj :t uppdragit åt denna revision att till övervägande upptaga jämväl spörsmålet, huruvida och i vilken omfattning ändringar i maltdryckslagstiftningen vore päkallade. Rusdryckslagrevisionen har emellertid inte hunnit slutföra sin egentligauppgift, än mindre på något sätt intressera sig för det sålunda vidgadeuppdraget. Utskottsmajoriteten har därför i år funnit sig icke kunna vidhållaförhoppningarna om en utredning genom denna revision i därför tidigare avsedd ordning, utan har utskottsmajoriteten - och man kan säga utskottet i dess helhet _ nu ställt sina förväntningar på en ny utredningskommitté eller annat utredningsorgan-_ Den sålunda avsedda utredningen är givetvis ur olikasynpunkter synnerligen väl motiverad. Emellertid torde man kunna säga, att ett upptagande av tillverkning och försäljning av starkporter nu inte på något sätt föregriper eller begränsar denna utredning. Man kan till och med göra gällande, att ett sådant upptagande skulle kunna medföra möjlighet tillvärdefulla erfarenheter ägnade att riktar eller befordra det blivandeutredningsresultatet. Detta utredningsresultat kan dock komma att låta vänta på sig, kanske lika länge som rusdryckslagsrevisionens, och får det därför inte ur någon synpunkt anses påkallat att nu avstå från kravet på starkporternsomedelbara frigivande. Det måste förresten framstå såsom svårbegripligt, att till exempel en inhemsk kvalitetsdryck av denna beskaffenhet skall förmenas det svenska folket, medan statsmakterna för övrigt lägga ned enutomordentligt stor omsorg för att bereda tillgång till alkoholhaltiga drycker av olika slag av utländsk tillverkning. Beträffande kvittensförfarandet förhåller det sig så, att utskottsmajoriteten delar reservanternas uppfattning, att detta måste anses vidlådas av brister. Samstämmigheten i uppfattning på denna punkt hade därför bort föranleda ett enhälligt förslag från utskottets sida om upphävande eller mildrande av detta förfarande. Så har emellertid inte blivit fallet. Åven denna fråga skall enligt utskottsmajoritetens uppfattning ytterligare utredas. Det är dockingenting märkvärdigt, som reservanterna tillåtit sig föreslå. Det är, kan man säga, endast ett återupplivande av den köpareförteckning, som föreskrevs redan i 1905 års förordning angående försäljning av vin och öl eller, om man så vill, ett bibehållande av det nuvarande förfarandet med borttagande av kvittenserna. De vid 1925 års riksdag väckta motionerna, somsåvitt jag förstått rätt, givit anledning till kvittensförfarandetsinförande, togo inte sikte på något annat än denna köpareförteckning. Desedermera verkställda utredningarna, som slutligen resulterade i 1928 årslagstiftning i ämnet, ha inte heller ådagalagt behovet av någonting annat eller mera än denna köpareförteckning, måhända inte ens dess nödvändighet. De nustadgade kvittenserna medföra i varje fall i olika avseenden olägenheter. Detta följer redan därav, att de enligt verkställda beräkningar för varje år iomfattning motsvara inte mindre än cirka 1,200 hyllmeter, alltså för den stadgade förvaringstiden av två år cirka 2.5 kilometer. Ett material sålunda, som för Första kammarens protokoll 1931:. Nr 18. 5