68 Nr 18. Lördagen den 17 mars e. m. Om ändringar z' lagstiftningen rörande maltdrycker. (Forts.) Herr talman, även om jag har den allra största respekt för olika personers individuella smak och således inte har den minsta önskan att utan mycketvälgrundad anledning hindra dem, som gärna vilja ha ett glas porter, att få det, så finns det enligt min uppfattning så starka skäl för att inte föregripa en grundlig utredning av denna fråga, att jag finner mig på denna punkt böra yrka bifall till utskottets förslag och avslag på de motioner, som avse attfrigiva tillverkningen av starkporter genom en ändring i gällande förordning om tillverkning av maltdrycker. Däremot måste jag säga, att jag delar den uppfattning, somhögerrescrvanterna givit uttryck åt i sin reservation under punkt 2, där man vill utbyta det nuvarande kvittensförfarandet mot ett enklare system. De skäl herrVelander där har anfört finner jag övertygande. Under föredragningen i utskottet av en av kontrollstyrelsens experter på maltdrycksförsäljningskontroll kom det fram, att det rådde mycket olika meningar mellan honom och herrVelander, som är domare, angående det ansvar, som kan drabba en ölutkörare, om han gör sig skyldig till brott mot denna föreskrift ipilsnerdrycksförordningen. Det gjordes gällande att man kunde nöja sig med varning. Enligtpilsnerdrycksförordningen kan inte ölutköraren straffas, utan det blir hansarbetsgivare, om denne vetat om förseelsen. Men det kan hända och har hänt någon gång, då det varit frågan om en kvalificerad förseelse, att en ölutkörare blivit dömd till urbota straff för att han skrivit annans namn på kvittenslistor. Något klart prejudikat på hur långt en nitisk åklagarmakt kan komma vid en förseelse mot denna förordning har, såvitt jag hört, inte kommit fram. Men vidare framgick det vid denna föredragning, att kvittensförfarandet inte medför någon nytta i kontrollavseende. Man kan endast konstatera av dessa kvittensböcker, att den och den kunden köpt så och så mycketpilsnerdricka. Det är inte något brott att köpa mycket pilsnerdricka, om man orkar dricka upp det själv eller bjuder på det eller ställer om, så att det blirkonsumerat i familjen. Däremot är det ett brott att göra sig skyldig till olaglig försäljning av pilsnerdricka. Det kan inte enbart av den omständigheten, att en person köpt mycket pilsnerdricka, dragas den slutsatsen, att han har gjort sig skyldig till en olaga försäljning. En sådan omständighet kan endast ge anledning till en grundlig undersökning, men anledning till en grundligundersökning finner man precis lika bra i en köpareförteckning, exempelvis i den form som herr Velander ville förorda. Nu kan det sägas, att om man kan gömma allt det andraett år, så skulle man kunna gömma denna detalj också. Men enligt min mening bör man så snart som möjligt rätta till en lagstiftning, som är uppenbart orimlig och inte ger skälig rättssäkerhet åt de näringsutövare, som äro beroende av densamma. Man förlorar alltför mycket för att kunna tolerera ett dröjsmål, om det inte står mycket viktiga samhällsintressen på spel, och jag kan inte förstå, att det överhuvud står något samhällsintresse på spel, om man ändrarlagstiftningen i denna del. Tvärtom tror jag det vore nyttigt för den utredning, som skall ta hand om hela maltdrycksförsäljningsfrågan, att få se hur ettexperiment av det slag, som högerreservanterna här ha förordat, tar sig ut ipraktiken. J ag hemställer därför, herr talman, i likhet med herr Velander, om bifall till den reservation, som under punkt 2 avgivits av herrar JohanNilsson i Kristianstad m. fl. Beträffande frågan om ändring i skattesatserna vill jag endast helt kort säga, att de skäl, som utskottsmajoriteten har anfört, synas mig varatillräckliga för att motivera ett avslag på yrkandena både om sänkning och böjning. De statsfinansiella förhållandena locka inte till sänkning, men en höjning tror jag är tekniskt orimlig. Man betalar nu i skatt något sådant som kr. 1: 45
