Lördagen den 17 mars e. m. Nr 18. 69 Om ändringar i lagstiftningen rörande maltdrycker. (Forts.) per kg. malt, och malten är värd ungefär 30 öre per kg. Redan ett mycket tolerabelt fel hos de vågar som användas skulle göra resultatet otillförlitligt med en så hög skattesats. Och jag tror också man kan säga att vårnuvarande maltskatt premierar en sparsamhet med malt, även när en sådan sparsamhet knappast kan sägas vara befogad med hänsyn tillkonsumentintresset. Jag yrkar således avslag även på de motioner, som avse ändring avskattesatsen på malt. Herr Bärg, Anders: Herr talman! J ag kan i alla delar instämma i vad den föregående talaren anfört såsom skäl för sitt och utskottetsställningstagande till frågan om frigivande av portern. Jag ber endast att fåkomplettera det sagda på några punkter. Herr Björnsson påpekade, att detsäkert inte är något folkkrav att få porterfrågan löst efter reservanternas linje. Det förhåller sig säkerligen också på det sättet, men det är också bekant, att i bryggarkretsar anser man inte heller, att, denna fråga är så brådskande, utan förmenar, att det skulle vara synnerligen fördelaktigt, om den finge ingå i den allmänna utredning, som man begärt. Det är, såsom herrBjörnsson påpekade, egentligen endast ett bryggeri, som har intresse av att saken påskyndas, och det är det bryggeri, som staten på sin tid med så rundliga medel inlöste. Gentemot herr Velanders uttalande här, att ett beslut nu utan vidare skulle vara till gagn för den utredning, som man begär skall sättas i gång - det skulle kunna vinnas värdefulla erfarenheter, sade han, om riksdagen nubeslutar frigivande av portern _ så föreställer jag mig, att såväl herr Velander som alla övriga utskottets ledamöter och denna kammares ledamöter, därest utskottets förslag i övrigt om utredning bifalles, verkligen inlägga allvar i sin begäran, att denna utredning skall bli skyndsam, så att förslag skall vara färdigt att framläggas till nästa riksdag, och att under sådana förhållanden det inte kan vara möjligt att vinna några särsk.ilda erfarenheter under den tiden. Reservanterna förutsätta ju, och det måste man göra, om ett beslut kommer till stånd i enlighet med deras förslag, att inte denna frigivning, som begäres, skall ske före den 1 oktober i år, och den tidrymd, som därefter förflyter, tills man kan vänta att förslag framlägges för riksdagen, eller tills utredningen kan ha ett förslag färdigt, kan inte ha någon betydelse. Då jag talar om denna skyndsamma utredning, anser jag behövligt attpåpeka en sak. Den har inte förekommit under debatten, men annorstädes har gång efter annan klagats över den senfärdighet, som är utmärkande för den 1928 tillsatta rusdryckslagsrevisionen, som inte hunnit på hela denna tid komma med ett förslag i frågan. Senast i dag såg jag i enhuvudstadstidning uppgiften, att detta ärende skulle ha hänskjutits till revisionen 1928. Förhållandet är ju, att 1931 fäste revisionen Kungl. Maj :ts uppmärksamhet på, att frågan om revision av maltdryckslagstiftningen var ett ärende, som borde behandlas i sammanhang med rusdryckslagstiftningen. Först i juni 1932 erhöll revisionen på sin egen begäran uppdrag av Kungl. Maj :t att taga itu med den utredningen. Men givet är, att revisionen ansåg, såsom herrVelander också mycket riktigt sade, att dess huvuduppgift måste fullgöras i första hand, och då kan man ju rimligen inte begära, att revisionen utan Kungl. Maj :ts direkta tillsägelse skulle kasta huvudarbetet och övergå till att behandla det här ärendet bara därför att riksdagen och inte Kungl. Maj :t sagt det. Revisionen arbetar ju såsom en kommitté inom finansdepartementet och har således att följa de direktiv, som därifrån givas. _ Det är en sak, som herr Björnsson var inne på, och som jag tror, att han l
