Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/596

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


72 Nr 18. Lördagen den 17 mars e. m. Om ändringar i lagstiftningen rörande maltdrycker. (Forts.) räckligt många, luntor för att lägga på departementens hyllor, utan frågan gäller att så snart som möjligt få en utredning verkställd, som ger resultat och minskar den friktion, som man anser hava uppstått med anledning av nu gällande bestämmelser. Det var således anledning att vänta, att denutredningen skulle komma att draga ut på tiden, och då var det ju ingenting annat att göra än att komma fram med en motion på nytt, som påkalladeriksdagens uppmärksamhet i syfte att få frågan löst så snart som möjligt, på grund av åtskilliga skäl. Det är ju här inte någon nykterhetsfråga, som det är tal om. Förvisso har det från en del talare, som haft ordet, framhållits sådana synpunkter, att man förstår, att från den sidan anses detta vara en stor nykterhetsfråga, men jag tror, att om man vill ge frågan den rättaproportionen, är det ingalunda så, utan den är en praktisk fråga, som över huvud kan lösas utan någon som helst fara för att nykterheten skall lida någotintrång. - _ Nu menar man, att denna fråga bör underkastas förnyad utredning isamband med andra spörsmål, som kommit fram under innevarande riksdag. Men porterfrågan måste enligt min mening skiljas från den andra frågan, ölfrågan, därför att den gäller inte samma sak, och den innebär kan jag säga intesamma faror, som man nu vill påbörda ölet, utan portern är en dryck, som man förtär, därför att den innehåller åtskilligt av näringsvärde. Den blir ju också såsom sådan ordinerad av läkare, och man kan ju få den på apotek men till ett pris av 1 krona per en tredjedels liter, något som för sjuka människor, om de inte äro alltför välförsedda med penningmedel, måste anses vara ganska dyrt. Det måste ju, om man skulle komma in på den saken, ha varit en ganskaintressant diskussion i bevillningsutskottet om denna fråga, eftersom man där framhållit, att portern var ett gift, som åstadkom hjärtlidande, och den som yttrade detta, ville inte vara med om att åstadkomma hjärtlidande för hela svenska folket, sades det. Jag förmodar, att om den är ett sådant gift, borde läkarna på de recept, de utskriva, då de ordinera porter för patienterna, också sätta, att den är giftig, ty i annat fall kunna vederbörande ju lätt gå och bli förgiftade, och det vore inte så lyckligt. Jag tror emellertid att detta ärpåståenden, som man kan se bort ifrån, därför att de inte ha något som helst värde. Det har sagts, att eftersom allt det andra skall underkastas enundersökning, så bör också frågan om portern ingå i denna, men jag vet inte, vad som skall utredas i den undersökning, som man önskar rörande portern, och jag vet inte vilka svårigheter det skulle vara att inordna portern i ett blivande förslag från den utredningskommitté, som man nu har för avsikt att tillsätta. Det går mycket lätt att ordna den frågan, och därför finns det inte något skäl att inte nu fatta beslut om frigivande av portern utan hänsyn till vad som kan bli resultatet av en kommande utredning. Denna utredning skulle ju dock bli färdig nästa år, säger man, men är det så säkert? Med den erfarenhet vi ha, är det all anledning att tro, attutredningen kan komma att draga ut på tiden. Den skall ju vara grundlig och förutsättningslös, och blir kommittén då ensidigt sammansatt också, så kan man vara övertygad om, att den inte gör sig någon brådska med en utredning av detta slag. Det är därför som man kan befara, att den industri, det här gäller, kommer att få arbeta med sina svårigheter även längre än man avsett i utskottsutlåtandet. Frågan har ju varit föremål, såsom jag sade, för behandling vid flerariksdagar. Och varför? Jo därför att vederbörande industri befunnit sig i ett sådant läge, att det varit nödvändigt för den att föra fram saken införriksdagen. Det är inte bara denna industris bärare det gäller, de reda sig kanske, men arbetarna ha befunnit sig i en ställning, som måste betecknas såsom