Onsdagen den 10 januari. Nr 1. 5 Ytterligare upplästes följande till kammaren inkomna ansökning: Till riksdagens första kammare. På grund av tjänstegöromål förhindrad inställa vid mig riksdagens början får jag vördsamt anhålla om ledighet från riksdagsarbetet till och med den 13 januari 1934. Luleå den 7 januari 1934. C. l. Asplund, representant för Västerbottens och Norrbottens län. Även den av herr Asplund sökta ledigheten beviljades. Anställdes val av talman; och utsågs därtill: herr Vennersten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. med 139 röster. Företogs val av förste vice talman; och utsågs därtill: herr Olsson, Olof . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ._ med 115 röster. Anställdes val av andre vice talman; och utsågs därtill: herr Nilsson, Petrus, i Gränebo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . med 98 röster. Herr talmannen intog talmansplatsen och yttrade: Herr ålderspresident, ärade ledamöter av denna kammare! För det förnyade bevis på förtroende, som visats de förutvarande talmännen, ber jag att å vice talmännens och egna vägnar få framföra vårt vördsamma och hjärtliga tack. Jag kan ickeunderlåta att för egen del tillägga., att naturligtvis känns det i hög grad stärkande att veta sig, då man väljes till en sådan ansvarsfull befattning, varaomfattad av kammarkamraternas välvilja och överseende. Det senare kommer nog att behövas mer än någonsin efter de förändringar, som nu skolatilllämpas i vårt arbetssätt. Men innan jag med några ord berör detta spörsmål, vill jag tillåta mig att påminna om att i vår krets vi nu, om jag räknat rätt, komma att ha fjorton nyförvärvade kamrater. Till dessa alla riktar jag å de äldre kamraternas vägnar en varm välkomsthälsning med uttalande av vår vissa förhoppning, att de skola trivas väl i vår krets och finna, att arbetet här ibedrives under värdiga och behagliga former, liksom jag önskar, att vi måtte alla isamarbete med dem finna, att vi erhållit en värdefull förstärkning, vilket med hänsyn till de förluster, kammaren lidit, kan anses vara i hög gradönskvärt. J ag påminner då i främsta rummet om de ledamöter, som kallats hädan, och ägnar dem å allas våra vägnar en tacksamhetens tanke för vad de för oss betytt. Jag kan icke underlåta att i detta sammanhang närmast beröra det sorgliga dödsfall, som inträffade i går, i det att vår högt skattade vän och kamrat Ludvig Widell plötsligt avled. Att här erinra om hansförtjänster i det allmänna eller särskilt här inom riksdagen är överflödigt. Jag vill blott nämna, att vi säkerligen i honom skattade en av våra kunnigaste, dugligaste och genom sitt vinnande sätt mest värderade kamrater. Om jag därtill fogar, att han ur talmannens synpunkt särskilt ägde en egenskap, som det kanske nu icke må vara otillåtet att framhålla, så påminner jag er alla, mina vänner här i kammaren, om vår gemensamma erfarenhet vidbehand
