Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/125

Motioner i Första kammaren, Nr 153. 101

från monopolbygget, har fått jobb vid reserven i Åkeshov. Men grabbarna tråka han, så han har visst fått ge sej därifrån." - En annan arbetare i sällskapet inföll då: "Vi skulle ha haft en sådan dj-l här, så skulle han fått." Jag fortsatte emellertid mitt arbete en vecka framåt, utan att något störande inträffade. Avdelningen hade i st. f. att respektera skiljedomen uteslutit mig på nytt och detta utan att underrätta mig. Fredagen den 3 februari 1933 sent på aftonen befann jag mig i sällskap gående längs Tunnelgatan fram till Sveavägen. Där mötte jag ombudsmannen i Grovarbetareförbundets avdelning 36, David Johansson. Våra båda sällskaps medlemmar utbytte hälsningar med varandra samt stannade för samspråk. Under detta framställde jag till David Johansson en fråga om vad jag skulle betala i kontingent nu, sedan jag blivit anställd i reservarbeten. David Johansson svarade härtill: "Du din bonddj-l, du är inte med i facl-cföreningen", samt gjorde bestämt gällande, att jag icke hade klar medlemsbok. Jag blev både överraskad och upprörd över att en förtroendeman i avdelningen på allmän plats, mitt i natten och i kamraters närvaro kunde göra ett sådant påstående, utan att - om det vore riktigt - i orga.nisationsmässig ordning ha delgivit mig för- hållandet. Ombudsmannen tillade även, att såsom oorganiserad skulle jag ej heller äga rätt att arbeta på reservarbeten där det finns organiserat folk. Jag uppfordrade Johansson omedelbart följa mig hem och taga del av min medlemsbok, som var stämplad och klar. Mitt sällskap instämde häri och erbjöd sig att betala bilskjuts hem. Johansson vägrade och tillfogade några skymfliga tillmälen. Då Johansson under samtalet gripit mig i kragen samt i fortsättningen upprepade sina påståenden, som ju betydde, att han ville göra mig till en strejkbrytares vederlike, stod det klart för mig att ombudsmannen och alltså ledningen i avdelningen icke varit främmande för de infernaliska aktionerna emot mig. De lidanden jag och min familj fått genomgå passerade blixtsnabbt revy för min inre blick, och det framtidsperspektiv, som öppnades genom ombudsmannens deklaration, stod tecknat av förtvivlan. Ombudsmannens grepp i kragen på mig parerade jag med ett slag, för vilket han vacklade och föll. Jag förstod då, hur det var fatt med honom. Ty ombudsmannen, större. grövre och starkare ä.n jag, behövde icke, om han varit vid sunda vätskor, ha vacklat för ett parerande utfall från mig. Han reste sig emellertid och vidhöll sina förut gjorda påståenden. Bekräftelse på den nya, godtyckliga uteslutningen. - Varför hade man dock tagit emot kontingenter av mig? Följande dags förmiddag, alltså på lördagen, begav jag mig till avdelningens expedition. Där utanför mötte jag en av avdelningens ombudsmän, Frenne Olsson. Jag frågade honom huruvida det påstående, hans kollega, D. Johansson, gjort, att jag icke skulle vara medlem i avdelningen, vore riktigt. Han svarade, att avdelningen på ett möte, efter det skiljenämndens utslag fallit, skulle ha vägrat att godkänna mig som medlem. Jag uttryckte min förvåning över att ett sådant beslut icke delgivits mig samt påpekade, att jag ju utfått klar medlemsbok och betalat kontingent till avdelningen till dato. Olsson svarade: De måste ha varit något fel av kassören, att han mottagit kontingent. Jag fortsatte upp till avdelningens expedition, där jag triillade om