Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/124

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
100
Motioner 11 Första kammaren, Nr 153.


Iista och alltså icke frukten av någon aktion för utpressning utöver avtalsbestämmelsen. i Då nu uteslutningen och prickningen såsom obefogade upphävts, så borde det väl varit rimligt och rätt, att jag blivit tillerkänd någon ersättning för de ekonomiska förluster jag lidit. Under den långaarbetslöshetstiden hade jag dragits med mycket stora bekymmer för att uppbringa det nödvändigaste för mig och min familjs (hustru och 2 barn) uppehälle. Jag hade yrkat på ersättning. . Men om den saken behagade skiljenämnicke yttra sig. - Jag respekterade skiljedomen - men vad gjorde fackföreningen? Oavsett att jag sålunda icke var odelat belåten med skiljenämndens utslag fogade jag mig dock lojalt däri. Det hette ju i stadgarna, att parterna skulle finna sig i nämndens beslut. Detta stadgande borde ju då också respekteras av avdelningen. Men denna eller, rättare sagt, dess styrande klick höll även nu konsekvent samma kurs som förut. Den struntade i stadgarna. Vetskap därom fick jag emellertid icke förrän ett halvår senare, som jag i det följande skall relatera. - Ä ter organiserad arbetare! Med hänvisning till utslaget besökte jag alltså avdelningens expedition -för att få min medlemsbok stämplad. Där gjorde man svårigheter. Först sedan jag hänvänt mig till förbundsordföranden, Söder, och denne givit bestämda order till avdelningens expedition fick jag min medlemsbok i vederbörlig ordning stämplad. Nu kunde jag sålunda åter söka arbete. Det lyckades så väl, att min föregående arbetsgivare A.-B. Armerad Betong anställde mig vid dess byggnadsföretag i Billingsfors i Dalsland. Jag började mitt arbete där omedelbart efter pingsthelgen 1932. Arbetet gick bra, även om arbetsförtjänsten var betydligt mindre än vid "Monopol- bygget", och jag erlade punktligt mina kontingenter till avd. 36, vilket kvitterades genom stämpling i medlemsboken på sedvanligt sätt. I början på november 1932 hade byggnadsarbetet forskridit så långt, att reducering av arbetsstyrkan måste göras. Jag blev bland andra uppsagd och reste då tillbaka till Stockholm, min mantalskrivningsort. Jag måste nu gå arbetslös, till årskiftet, då jag fick sysselsättning vid Stockholms stads reservarbeten 35 timmar i veckan, vilket gör en inkomst på cirka 45 kronor i veckan, varav 4 kronor åtgick till resor till och från arbetsplatsen. Under arbetslöshetsperioden fick jag min bok fristämplad. Men då jag fick reservarbete betalade jag ånyo kontingent. Förföljelserna mot mig áterupptagas. Under mina bussfärder till och från reservarbetet ville arbetare som dock ej tillhörde mitt arbetslag, utpeka mig som mindervärdig och anspelade på att jag ej skulle vara fackföreningsmedlem. Jag förstod då att man ånyo höll på att agitera upp en stämning emot mig och att man icke skrinlagt antagonismen mot mig från Monopolbygget.wefter underhandling med ledningen för reservarbetena fick jag förflyttning till en - som man ansåg - lugnare reservarbetsplats. Här var också:lugnare Där var det heller icke - åtminstone till att börja med - någon som kände igen mig, ehuru arbetarna givetvis voro organiserade En av de första dagarna råkade jag emellertid ofrivilligt avlyssna ett .samtal mellan några arbetskamrater. En av dem sade: "Har Ni hört att brytaren