Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/141

Motioner i Första kammaren, Nr 153. 117

-4)¿Krantz, vilken berättade: l slutet av sommaren 1932 hade vittnet genom Stockholms stads Arbetsförmedling anvisats arbete hos en målare vid namn Mauritz Jansson, varpå vittnet arbetat, till en början i en fastighet å Södermalm, därpå i en butikslokal vid S:t Eriksgatan. vidare i Ålsten samt slutligen i huset nr 110 vid Valhallavägen, allt här i staden. Å sistnämnda tre arbetsplatser hade jämväl vittnet Sjöberg deltagit i arbetet. Vittnets lön hade utbetalats av käranden, vilken jämväl plägat giva vittnet order i arbetet, och vittnet hade fördenskull erhållit den uppfattningen, att käranden vore anställd hos Jansson såsom verkmästare. Andra dagen, som vittnet, Sjöberg och Jansson arbetade i huset nr 110 vid Valhallavägen, hade de, när de efter frukostrasten åter infunno sig i den lägenhet, vari de för dagen varit sysselsatta, därstädes sammanträffat med svaranden samt vittnena Vikstedt och Carlsson, vilka samtliga varit stående invid dörröppningen mellan tamburen och ett av lägenhetens inre rum. När vittnet, Sjöberg och Jansson inträdde i tamburen, hade svaranden i lugn och sansad ton frågat dem, om de icke visste, att fastigheten vore förklarad i blockad. Å nämnda fråga hade vittnet genmält, att vittnet icke hade en aning om att fastigheten vore blockerad, vartill svaranden anmärkt, att det vore märkvärdigt, enär blockaden annonserats i tidningarna. Svaranden hade därpå frågat Jansson vem som "stod för" arbetet i lägenheten, vartill Jansson genmält, att det gjorde han. Sedan svaranden därefter anmärkt enligt vad fastighetsägaren uppgivit, att käranden omhänderhade arbetena, hade Jansson vitsordat riktigheten av nämnda uppgift men tillagt, att han i kärandens frånvaro övervakade arbetet. Svaranden hade då yttrat, att även käranden vore förklarad i blockad. Vittnet hade därpå förklarat, att därest fastigheten vore blockerad, vittnet icke vidare ville arbeta i densamma, varefter vittnet tagit av sig sina arbetskläder. Svaranden hade därunder frågat vittnet och Sjöberg om de vore medlemmar av vederbörande fackförening, vartill vittnet för sin del svarat nekande. Därefter hade det varit tal om huru vittnet skulle vinna inträde i föreningen. Vittnet vore emellertid alltjämt icke medlem av någon fackförening. Såvitt vittnet uppfattat, hade svaranden vid nu omvittnade tillfälle icke fällt något förklenande yttrande om hos käranden anställda arbetare. r På särskilda frågor tillade vittnet: Käranden, vilken, enligtvad vittnet förstått, ansett sig orättvist behandlad av fackföreningarna, hade flera gånger talat om, att han vid tillfälle skulle "klämma åt" fackföreningarna och deras ombudsmän. Såväl käranden som Jansson hade för vittnet omtalat, att Jansson vore förlovad med en dotter till käranden. Jansson hade jämväl burit förlovningsring. Till Rådhusrätten. I, anledning av den hitintills å ömse sidor förebragta utredningen i anhängiga mål mellan undertecknad, å ena, samt Ombudsmannen Hjalmar Pettersson, å andra sidan, anföres vördsamt följande. Att svaranden, sedan han blivit upplyst därom, att undertecknad omhänderhade ifrågakomna arbeten, gentemot mig framställt den i hög grad nedsättande beskyllningen, att jag vore en person, som åtoge mig arbeten utan att sedermera betala mina arbetare, är till fullo styrkt genom såväl vittnet Vikstedts i målet ingivna intyg samt vittnesberättelse vid rättegångstillfället den 8 februari 1933 som ock den på .-warofndeøzs egen begäran som vittne samtidigt hörde Ombudsmannen Carlsson. Såsom en för svarandens vidkommande förslvåfrmzde mnstämlighet torde här