Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/144

120

Motioner få Första kammaren, Nr 153.

då tämligen egendomligt, att svaranden och hans sällskap vid ankomsten till huset begivit sig direkt upp till den lägenhet i tredje våningen, där de av käranden ombesörjda reparationsarbetena som bäst pågingo. Svaranden visste ju ej på förhand, att vittnet Vikstedt uppehöll sig i denna lägenhet, därför att Vikstedt själv deltog i pågående arbeten. Av Vikstedts beedigade uppgifter framgår jämväl, att svarandens intresse i främsta hand varit inriktad på att få veta, vilka personer, som utförde arbete i lägenheten samt att samtalet med Vikstedt väsentligen rörde sig därom. I Svaranden förklarar vidare, att det först "överraskat" honom, "att käranden som cirka 15 år varit medlem av fackföreningen" kunnat åtaga sig arbete på en plats, som var förklarad i blockad. Svaranden tycks i detta sammanhang helt ha förgätit, att käranden själv sedan åtskilliga år varit blockerad och förföljd av svarandens egen fackförening. Svaranden borde bättre än någon veta, att en blockerad eller prickad person icke är i den belägenheten att kunna välja det arbete, som bäst passar honom, utan vederbörande får under dylika omständigheter sannerligen vara tacksam, om någon arbetsgivare över huvud vill och vågar anlita honom. Vad svaranden i sin skrift vidare har att- förmäla angående orsaken till fackföreningens blockadåtgärder mot käranden, har redan tidigare i målet blivit bemött av käranden och avvisas för övrigt såsom för målet ovidkommande. Svaranden säger sig ha svårt att värja sig från misstanken, att "käre- målet ingår som led i en organiserad kampanj mot det som populärt kallas fackföreningsterrorn" och framhåller i detta sammanhang, att strejk och blockad äro tillåtna kampmedel vid konflikter inom arbetsmarknaden. Käranden vet sig inte deltaga i någon organiserad kampanj mot "fackföreningsterrorn", ehuru en sådan väl skulle kunna vara påkallad och ej heller har det någonsin fallit käranden in att bestrida, att strejkoch blockadvapnen i och för sig äro tillåtna kampmedel liksom exempelvis även lockout. Allt beror emellertid på, hur ifrågavarande stridsmetoder i det särskilda fallet tillämpas, och när denna tillämpning tar sig sådana uttryck, att en enskild medborgare utsättes för ärekränkande beskyllningar eller smädligt förtal, är envar i sin fulla rätt att med tillämpning av gällande lag söka skydda sig däremot. Svaranden anser sig slutligen vara berättigad förklara, att rättegångar av hithörande beskaffenhet icke äro ägnade framkalla den arbetsfred, som jämväl svaranden tycks förmena, att samhället behöver. Häremot vill käranden endast anföra, att för den händelse samhällelig arbetsfred skall vinnas på bekostnad av den enskildes rätt att värja sig mot jämväl uppenbara övergrepp och förföljelser från vissa fackorganisationer eller deras förtroendemän, synes en så beskaffad arbetsfred vara förvärvad till ett alltför högt pris. Stockholm den 8 mars 1933. Käranden gm Sven Byström enl. fullmakt. Rådhusrättens utslag den 12 april 1933. Enär av utredningen i målet framgår, att, sedan käranden erhållit i uppdrag att utföra vissa arbeten inom fastigheten med adressnummer