Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/146

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
122
Motioner i Första kammare-n, Nr 153.


något lägre än som stipuleras inne i Eskilstuna. Den vanliga historien följde. Bygget blockerades, fick en tid stå ha-lvfärdigt och måste sedan säljas - med förlust givetvis. Och ett litet kapital på ett par tusen kronor tål inga större avbränningar. - Sedan har den gamle för att skaffa sig tak över huvudet byggt sig en liten stuga på annat håll utanför staden. En del arbeten återstå dock att utföra. Det kanske bör framhållas, att mannen trots sitt svåra lyte, som gör att han förflyttar sig med stor svårighet, själv arbetar med allt han kan. Hjälp med schaktningar o. s. v. har han denna gång fått av en arbetslös släkting, som menat, att det är bättre att åtminstone tjäna till maten än att ha ingenting. Nu har - naturligtvis - fackföreningen ingripit för att förhindra denna hjälp. Varje människa med oförvillat omdöme måste bli våldsamt upprörd över denna repressalietaktik mot en vanför gubbe, som inte begär bättre än att själv skaffa sig sin utkomst. Ett annat fall, visande följderna av fackföreningstyranniet har berättats för Sörmlandsposten. Under de dåliga tider, som nu råda, vilja företagare givetvis inte sätta i gång med arbeten, vilka utan olägenhet kunna anstå. Det är för riskabelt. Man inskränker sig till det nödvändigaste. Likväl kan det finnas ett och annat, som man låter utföra, om det kan ske under hand och på icke alltför betungande villkor. Ett tillfälle att få ett sådant arbete yppade sig för någon tid sedan för en arbetare här i staden, som mycket längegått arbetslös, som har stor familj och därför haft det synnerligen bekymmersamt, så bekymmersamt att det allmänna måst ingripa. Med oändlig lättnad såg han här en möjlighet att skaffa sig arbete och inkomster, Emellertid ville han rådgöra med fackföreningen. Denna lämnade emellertid ett bleklagt nej. Mannen i fråga vågade ej heller ta arbetet. Fackföreningen ser alltså hellre, att fattigvården lämnar hjälp, än att en arbetslös får skaffa sig arbete. Längre kan knappast den trångsynta egoismen sträcka sig. Inför sådana exempel på fackföreningsövergrepp frågar man sig verkligen, om inte en reaktion snart skall komma till synes bland de organiserade arbetarna själva, om inte känslan för vad som är mänskligt, rätt och riktigt till sist skall segra över fackföreningsbyråkratiens maktbegär. Det är nog också flera arbetare än man anar, som innerst inne reagera mot en sådan politik. Men de våga intet säga, ännu mindre göra. Att bli förklarad som "osoli"darisk" är ett av de värsta straff som kan drabba en -.människa i vårt moderna samhälle. a B11. 29. Sörmlandsposten den 30 november 1931. - Arbetslös måste betala 70 kronor för att få arbeta. Ett nytt upprörande fackföreningsövergrepp. Nödhjälpsarbetare i Stenkfuista tvingas in ¿ organisationen. Ett nytt bevis på fackföreningspåvarnas upprörande maktmissbruk glfves-från Stenkvista socken, där sedan i måndags ett vägbygge pågår. Liksom 1 så många andra kommuner under nu rådande depression