Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/159

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 153. 135


B11. 35. Aoskrift. Allernådigste Konung, Eders Majestät. f l känslan av min oförmåga att under här nedan anförda omständigheter kunna skaffa mig ens en nödtorftig utkomst i min hittillsvarande yrkesutövning och sedan jag jämväl erfarit, att gällande lagbestämmelser icke erbjuda mig någon möjlighet att genom hänvändelse till domstol eller andra myndigheter erhålla rättelse, vågar jag härmed, enligt gammal svensk sed, hänvända mig till min Konung med andragande av mina bekymmer. Under hösten år 1930 begynte jag å tomten nr 6 i kvarteret Sömmerskan, uti Enskede, uppföra en byggnad, varvid jag avtalade med en mureriarhetare, tillhörande den s. k. Ioka.la samorganisationen å platsen, att denne skulle åt mig utföra murningsarbetet. Sedan muraren ifråga verkställt vissa grundmurningsarbeten, infann sig emellertid å arbetsplatsen ett ombud för Svenska Murareförbundets Stockholmsavdelning och förständigade mig att icke vidare anlita nämnde murare, vilken, sedan han erhållit kännedom om ombudets uppmaning till mig, omedelbart inställde sitt arbete, varefterjag själv fick mura upp skorstensstocken i huset. Jag tilllägger i detta sammanhang, att Murareförbundets ombud vid sitt besök å arbetsplatsen även förbjöd mig att själv där utföra något murningsarbete. När sedermera skorstenen skulle putsas, nödgades jag likväl ånyo, för att, såsom jag avsett, hinna få bygget färdigt till den 1 oktober 1931, anlita en fackkunnig person och hänvände mig i sådant ändamål direkt till Lokala Samorganisationens å platsen expedition och erhöll därifrån en murare till hjälp, vilken även utförde arbetet ifråga. Jag trodde då, att jag icke vidare behövde befara några blockadåtgärder mot bygget, sedan jag för all säkerhets skull först gjort en formell hänvändelse till en facklig sammanslutnings ledning och av densamma fått mig en av dess medlemmar tillsänd. Jag hade emellertid. icke räknat med den rivalitet, som råder mellan olika fackliga organisationer. Ovannämnda murareförbund gjorde nämligen gällande, att allt murningsarbete vid mitt bygge skulle tillkomma dess medlemmar, och alldenstund vederbörande i förbundet hade sig bekant, att vissa yttre putsningsarbeten, vartill erfordrades hjälp, återstodo att utföra å bygget, förklarades min arbetsplats genom i vissa tidningar införda blockadannonser i blockad på grund av - såsom det uppgavs - "oordnade förhållanden" därstädes. Genom anlitandet av det för den därför utsatte mången gång såväl ekonomiskt som moraliskt ödeläggande blockadvapnet avsåg Murareförbundets ledning uppenbarligen tvinga mig att i brist på annan arbetskraft anlita någon eller några av dess medlemmar. Då jag emellertid icke kunde förmå mig till en dylik underkastelse, bland annat därför, att Murareförbundet då säkerligen enligt av detsamma tillämpade metoder skulle låta uppmäta allt tidigare vid bygget utfört murningsarbete samt för egen del fordra betalning därför, nödgades jag, sedan blockadförklaringen verkat därhän, att jämväl den med Murareförbundet konkurrerande Lokala Samorganisationen icke längre på grund av blockaden ansåg sig kunna biträda mig med arbetskraft, ensam ombesörja även utförandet av återstående putsningsarbeten. Utan någon som helst hjälp måste jag därjämte själv färdigställa murbruk - murbruksfabrikens personal vägrade givetvis att biträda en blockerad - samt