Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/166

142

Motioner i Första kammaren, Nr 153.

från det större maskindrivna tonnagets si-da har fortsatts, med det naturnödvändiga resultat, att i detta nu frakterna på tra-der, där de med samarbetets tillhjälp skulle hava kunnat hå.llas uppe på för alla parter acceptabel nivå, sjunkit till i vissa fall rent meningslösa belopp. Ovanstående hämtat ur en skrivelse till konungen av 1"/1 1932. Särskilt under fjolåret gjordes så dels av mig personligen och dels av Segelfartygsföreningen och Motorfartygsföreningen. upprepade försök att intressera mäklare samt ångbåts- och pråmredare, bl. a. dir. Appelqvist själv, för samarbete i fraktreglerande syfte, och den 5 januari i år tillställdes bl. a. Stockholms rederiaktiebolag Svea, Stockholms Transport- och Bogseringsaktiebolag, Trafikaktiebolaget Mälaren-Hjälmaren, Ångfartygsaktiebolaget Göta Kanal och A.-B. Nyman & Schultz följande skrivelse: "Då den ohejdade konkurrensen sjöfartens olika grenar emellan kraftigt bidragit till fjolårets seglationsresultat: starkt minskad vinst eller ren förlust, större eller mindre, för alla och ett fortsättande av denna konkurrens under innevarande år givetvis kommer att än ytterligare nedpressa raterna, tillåta vi oss fråga, huruvida icke ti-den nu möjligen skulle kunna anses mogen för ett samarbete mellan de i inrikesfarten intresserade större rederierna och oss i syfte att skapa segelbara frakter i sagda fart." 1 Dessa hänvändelser ledde emellertid icke till något resultat. Det kan utan vidare fastslås, att om sagda rederier velat samarbeta med Segelfartygsföreningen, dennas tariffer kunnat upprätthållas även för innevarande år. Men då rederierna icke kunde förmås till sådant samarbete, hade Segelfartygsföreningen, med den oerhörda pressning från olika håll, bl. a. från köpmän och mäklare, för vilken dess medlemmar voro utsatta, ingenting annat att göra än att suspendera sina tariffer, med ett katastrofalt fraktfall på 40-50 proc. såsom naturnödvändig följd. In summa: Sveriges Segelfartygsförening har under många år gjort sitt bästa, jag vågar t. o. m. säga, gjort vad i mänsklig förmåga stått, för att hålla frakterna uppe på en för alla parter tillfredsställande nivå, medan däremot ångbåts- och pråmrederierna gjort sitt bästa för att, direkt och in-direkt, pressa ned raterna. " Att vid sådant förhållande skylla frakteländet på "motorskutorna" och med detta såsom utgångspunkt söka på va.rjehanda sätt klämma efter den mindre sjöfarten måste, enligt mitt förmenande, betecknas såsom lindrigast sagt ogenerat. Men det honetta tilltaget torde kunna förklaras därav, att smårederiernas ("så, små, att man knappast kan tala om dem bland redare", som det så vackert och sant sagts) existens och ledande princip: leva och låta leva, anses utgöra ett förargligt hinder för genomförande de facto av ett fraktmonopol, som visserligen kunde antagas komma att, åtminstone till någon tid, bliva en rikt flödande inkomstkälla för beati possidentes, d. v. s. de lyckliga innehavarna, men vilket svenskt näringsliv förvisso skulle få dyrt, mycket dyrt t. o. m. betala. I dettas välförstådda och uppenbara intresse ligger det alltså att med kraft avvärja varje försök att komma den mindre segel-, motorsegel- och motorfarten till livs. Men om -denna fart särskilt gynnas, blir icke då det större och, som det hette i artikeln ifråga, "bättre" tonnagets existens hotad? Nej! Med det av Sveriges Segelfartygsförening så länge åstundade och begärda samarbetet finns det rum för båda slagen, finns det möjlighet att tillgodose bådas berättigade intressen. På frågan om småfartens gynnade ställning skall jag icke här inlåta mig, av den enkla anledningen, att denna ställning icke har något att