göra med frågan om frakterna, om samtliga småfartyg, eller åtminstone
praktiskt taget alla sådana, tillhöra Sveriges Segelfartygsförening eller
Sveriges Motorfartygsförening, vilket de för länge sedan skulle hafva gjort
om ifrågavarande samarbete kommit till stånd.
Till sist: om den nu igångsatta aktionen mot småfarten leder till avsett
resultat, betyder detta - utom ovan nämnda fraktmonopol - ruin för
tusen och åter tusen små hem utefter Sveriges kust, det betyder misär för
många tusenden av vårt lands allra bästa befolkning.
En förnämlig och tacknämlig bragd av enhetsfronten Stockholms
Rederiförening-Transportarbetareförbundet.
Stockholm den 13 juni 1933."
Carl Rudberg.
Ordf. i Sveriges Segelfartygsförening.
Artikeln tyckes, efter åtskilligt att döma, ha väckt en icke ringa
uppmärksamhet och dito bifall, även på håll, där man i vanliga fall ställer
sig ganska oförstående gentemot vår näring, och vi tacka Rederiföreningen
för gott, om också inte precis direkt avsett handtag.
Den av ordföranden exekverade avbasningen påspäddes senare av en
erfaren sjöfartsman utom vår egen krets i en artikel i samma tidning av den
22 juni. Denna lydde, som följer:
Blockaden mot motorseglarna.
Hänvisande till en artikel i eder ärade tidning av den "le som i vad
fraktförhållandena angår den 15/6 besvarats av ordföranden i Sveriges
Segelfartygsförening vore det kanske skäligt att beröra motorseglarnas
ställning även i andra avseenden.
Som bekant ha transportarbetarna under en följd av år sökt tilltvinga
sig allt arbete på kaj såväl som ombord å fartygen och delvis drivit
igenom att fartyg av minst 300 ton d. W. skulle anlita dem för allt
ombordarbete med lastning och lossning. Att detta kunnat göras har skett
genom hot om blockad, utpressning etc. Att nu transportarbetarna söka
tilltvinga sig lossnings- och lastningsarbetet ombord å motorseglare av
mindre storlek motiveras av den stora arbetslösheten, men är
undertecknad förvissad om att ifall detta skulle kunna genomdrivas bleve
arbetslösheten ännu större än förut, då därigenom transporten av smålaster sökte
sig andra vägar, exempelvis genom anläggande av omlastningsplatser
utanför hamnområdet (som allaredan praktiseras), ökad överföring på
biltrafiken, anläggande av mekaniska transportanordningar som
transportera gods från fartygens rum direkt i lagerhusen etc. Ur allmän
arbetslöshetssynpunkt torde bemärkas att motorseglarna använda minst 3 à 4
gånger mera arbetsfolk per transporterad ton gods än ångarna.
Det nämnes att motorseglarna havasvaga maskiner och att utrustningen
i många fall är mindre tillfredsställande: beträffande det förra har till
för helt kort tid sedan genom lagstiftning bestämts maskinkraftens
maximum per fartyg för att detta skall betraktas som motorseglare och
beträffande det senare finnes fartygsinspektionen som övervakar att allt är i sin
ordning och i enlighet med lagens bestämmelser. - -
Vad angår seglation i is skulle fartyg endast i yttersta nödfall gå 1 ls
och då endast sådana som äro särskilt byggda därtill.
I våra farvatten hava vi rätt lång öppen seglationstid och tonnaget
hinner mycket väl med transporten under denna tid, i undantagsfall finnas
linjebåtar, särskilt utrustade för isgång.
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/167
Utseende
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 153. 143